Att det ska vara så svårt att leva här och nu.

Idag var jag på besök hos studievägledaren på skolan, hon var jättegullig, pratade mycket och log hela tiden. Och sa att jag ska ta det lugnt. Ta det lugnt, slappna av, och inte oroa mig för framtiden.

Det är svårt att inte oroa sig. Det är svårt att inte ha någon aning om vart jag ska befinna mig i höst, det är svårt att välja praktikplats när jag inte vet vilken inriktning jag vill ha, det är svårt att välja slutprojekt när jag inte vet vad jag längtar efter att göra. Det är svårt att försöka läsa en bok om att uppfylla sina drömmar när jag helt enkelt inte vet vad jag drömmer om längre.

Hon sa också att jag lät positiv, studievägledaren. Och det är ju bra. Jag vet att jag är helt jävla sjukt grym - bara jag hamnar på rätt ställe.

Det är bara så svårt att leva nu och glida. 

Nytt år och nytt decennium och nya tankar om framtiden.

Jag vet inte vart jag ska bo,

vet inte om jag ska plugga eller jobba,

vet inte vad jag ska rösta i riksdagsvalet,

vet inte om jag bara borde ta tillfället i akt och lämna landet för det borde jag ju göra medan jag är ung.

Jag borde väl veta,

nu när jag har varit 20 år i mer än två veckor.