SMS-broderi i söndags!

Vi smsade till en telefon som var ihopkopplad med en dator som i sin tur var kopplad till en broderi-maskin. Och så broderade vi för hand också.

Vi var elva stycken, gamla och unga, som träffades och deltog på workshopen. Det var så coolt och roligt och mysigt! Alla hjälpte varandra,  vi satt tysta och koncentrerade, vi njöt av solen, vi pratade, vi kopplade av.

Skönt, och spännande.

Lovisa och Amanda är ute och går en kvällspromenad. Lovisa har ett missat samtal från sin mor.

signal

Lovisas mor: "Jag kan inte prata just nu - du ringer mitt i Parlamentet!"

klick

Klockan närmar sig nio på kvällen, värmen från dagens sol ligger kvar i luften, himlens toner går i rosa, fåglarna vill inte gå och lägga sig utan sitter kvar i trädtopparna och kvittrar. 

Vi fortsätter gå, vi talar om allt och ingenting, öser ur oss om våran dag och vårat liv och våra drömmar. Lovisas mamma ringer upp, Parlamentet är tydligen slut nu.

Lovisa: "Jag kan inte prata just nu - du ringer mitt i livet!"

Produktionsgruppen, teater RANI-truppen, de bästa bland de bästa, de mest engagerade bland de engagerade, mina favoriter. puss!

Det har verkligen hänt något, den här veckan har varit en vändpunkt.

Jag går till jobbet och trivs, jag känner mig viktig.

Och alla på kontoret är så fina.

Igår var det regionstämma för SV Stockholm-Uppsala. Det var kort om tid, alla hjälptes åt att rigga och det blev ett bra arrangemang.

peter ger mig en lång kram, jag kramar madde, gabriel ringer och kollar att jag kom på tunnelbanan ordentligt, jag smsar med linus hela vägen hem, maria frågar hur jag mår med ögon som bryr sig, christer skämtar, kerstin, helena och barbro finns där som snälla trygga - de har varit med om det mesta, det är ingen fara på taket och allt ordnar sig till slut, modou är pepp på att sätta sig in och få info om Vi Unga inom kort "en lång lunch ska vi ta, en riktigt lång jävel" säger han och flinet sträcker sig från öra till öra

Det har verkligen hänt något. Och jag gillar det.

Vad var det som hände i fredags?

Som en bubbla som sprack runt omkring mig.

Som att jag syntes och märktes tydligt.

Min chef ringde fru Hjärnskrynklare,

jag satt i en fotölj i hans rum

lyssnade

"Amanda är en bra medarbetare, och jag vill att hon ska må bra"

"Kosta vad det kosta vill, hon får fortsätta gå på samtal hos dig så länge hon vill"

svart- och vitrutig fotöljklädsel med ojämn yta,

små kuddar som buktar ut i rutornas mitten,

jag pillar på kuddarna, följer linjerna i mönstret med pekfingernageln

"Ja, jag ska se till att hon inte jobbar mer än 40 timmar i veckan, jag ska ställa en timer på hennes skrivbord om det behövs"

jag kände mig liten, generad och rädd, men samtidigt glad och uppmärksammad.

en strimma hopp, av någonting nytt,

äntligen, äntligen.

vi har hatat stundtals

vi har gnisslat tänder, vi har förbannat, varit förbannade

vi har sovit på loft/golv/i säng tillsammans, vi har hånglat

vi har låtit avundsjuka, svartsjuka, förkylningar och pollenallergi härja

vi har svikit, vi har blivit svikna

vi har gråtit och vi har blivit rörda, berörda ända in i själen

det är obekvämt det är så hårt det är så mjukt så ljuvt så ripiidipidii

det är långa kramar det är fina ord, spröda viskningar

det är sena nätter det är djupa samtal, diskussioner

det är slängkyssar när tunnelbanans dörrar stängs,

det är kaffe i udda koppar med pepparkaka till

vi har brottats blödit svurit klagat pratat skrattat längtat frågat funderat ängslats

vi har kapitulerat

för varandra

inför varandra

kvar återstår samarbete kamratskap, vänskap

vi är närmare än förut

Jag tror att vi är ämnade för varandra.

TACK FÖR EN FIN VECKA OCH EN BRA PRODUKTION!

Lördagmorgon,

vaknar av mig själv innan alarmet hunnit ringa, trasslar ut kroppen ur röran av täcken och kuddar i sängen,

stapplar ut i hallen och in i badrummet.

Jag ler åt min spegelbild, tänker att det här är varför det är bra att inte ha pojkvän,

det är okej att vakna med håret som ett skatbo och en lugg som på nåt konstigt sätt just idag sträcker sig mot skyn.

Det är lördag och jag har faktiskt inte så mycket inplanerat, inte mer än att träffa Nea och att ha föreställning och efterfest ikväll.

Lovisa dyker upp i dörröppningen

"ska du åka och träna nu?"

justja, jag hade tänkt träna. Träningsväskan står packad och klar, den pockar på uppmärksamhet

"..... eller ska vi ta pannkaksfrukost?"

en idé som ljuv musik för mina öron, pannkaksfrukost är precis vad jag behöver efter en lång vecka med föreställning varje kväll.

Det blir powerwalk ute i naturen, Ursvik friluftsområde först, sedan raka vägen till ICA för att inhandla mjölk och ägg

vi kommer hem med rosiga kinder, Lovisa fixar smeten och jag chillar i kökssoffan, sedan:

gyllenbruna mjuka med frasiga kanter,

hallonsylt och vispad grädde

en riktig Pannkaksfrukost på Näckrosvägen!

TVÅ SYSTRAR OCH MARIE heter pjäsen som har spelats hela veckan,

och det går som på räls!

vi i Teater RANI svetsas samman mer och mer, upp-packning och nedpackning och publikmingel blir mer effektivt/proffsigt/roligt för varje föreställning

och varje kväll är en känslomässig storm inom mig

ni är så vackra och bra på så många sätt 

SISTA CHANSEN att komma och kolla ikväll kl 19, och imorgon lördag kl 18!