Lördagmorgon,

vaknar av mig själv innan alarmet hunnit ringa, trasslar ut kroppen ur röran av täcken och kuddar i sängen,

stapplar ut i hallen och in i badrummet.

Jag ler åt min spegelbild, tänker att det här är varför det är bra att inte ha pojkvän,

det är okej att vakna med håret som ett skatbo och en lugg som på nåt konstigt sätt just idag sträcker sig mot skyn.

Det är lördag och jag har faktiskt inte så mycket inplanerat, inte mer än att träffa Nea och att ha föreställning och efterfest ikväll.

Lovisa dyker upp i dörröppningen

"ska du åka och träna nu?"

justja, jag hade tänkt träna. Träningsväskan står packad och klar, den pockar på uppmärksamhet

"..... eller ska vi ta pannkaksfrukost?"

en idé som ljuv musik för mina öron, pannkaksfrukost är precis vad jag behöver efter en lång vecka med föreställning varje kväll.

Det blir powerwalk ute i naturen, Ursvik friluftsområde först, sedan raka vägen till ICA för att inhandla mjölk och ägg

vi kommer hem med rosiga kinder, Lovisa fixar smeten och jag chillar i kökssoffan, sedan:

gyllenbruna mjuka med frasiga kanter,

hallonsylt och vispad grädde

en riktig Pannkaksfrukost på Näckrosvägen!