2 månader kvar på Fryshuset, 2 månader kvar till studenten & friheten;

bara 2 ynka månader kvar tillsammans med klassen!

... och nu börjar det koka i grytan!

intrigerna börjar bubbla på den hittills lugna ytan

det som gömts i tö kommer fram i snö,

eller i alla fall när man inser att tiden håller på att rinna ut

jag som länge tjatat om intriger på klassfesterna konstaterar att

ska man ha nåt gjort får man göra det själv!

det viktigaste i livet är att vinna

för att kunna vinna måste det vara tävling

jag måste tävla för att kunna vinna

jag måste vinna för att kunna leva

jag vaknar av att en vårvind vänder bladen
solen står som ett rakblad på fasaden,
mitt emot mitt öppna fönster
och ingen annan syns till
tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
för solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
vintern dör.

ur Vintern dör av Jakob Hellman

... jag får alltid vårkänslor när jag hör den!

VILKEN DAG!

jag anlände till fotostudion kl 8.00 imorse med fjärilar i magen inför min första dag som assistent åt stylisten Ia

kände mig lite utanför, rädd för att göra fel, gick mest omkring och spanade in modellerna i sminkstolarna, drack lite kaffe, ställde i ordning skor, drack lite mer kaffe och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen

men allteftersom dagen fortskred, hände något

jag började ta för mig; tog plats, blev tilldelad att hålla i dyrbara smycken, tog ansvar för att hänga upp kläder snyggt på galgar igen efter plåtningar, sprang och hämtade grejer, servade modellerna med ramlösa

och lärde mig massor!

på måndag eftermiddag ska jag tillbaka till fotostudion och städa iordning, jag anmälde mig frivilligt

- ett bevis på att jag verkligen är helt såld...

Visst trivs jag i rampljuset,

men det är bakom scen jag är som fisken i vattnet!

jag var ovanligt otaggad på att hålla ett jympapass

men jag drog på mig F&S-tröjan och gick ned till Sporthallen i alla fall

det var lite folk, men det gick bra

fram till första konditionsblocket

en vridrörelse, ett snedsteg och min fotled gav ifrån sig en oroväckande liten smäll

shitshitshitpommesfritesmedketchupochbostongurkati
llochmed, tänkte jag och fick panik

smärtan spred sig upp genom fotleden, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen

jag mimade till min värd "kan du ta över?!" och pekade på min plats i mitten, men hon såg livrädd ut och ruskade på huvudet

jag bet ihop, smärtan som 1000 nålar till trots, klistrade på ett leende och fortsatte passet

jag har lärt mig allt om hur man ska ta hand om motionärer som stukar fötterna på jympagolvet

men ingen någonsin informerat om hur man ska göra som ledare..

har haft en skön dag med klassen, fast det är påsklov

okej, inte hela riktigt hela klassen, men alla som ville/kunde fick komma

8 pers var vi som samlades på plattan kl 12 och gav oss iväg till Skeppsholmen för att ha en riktig kulturdag

efter en demokratisk diskussion började vi med Östasiatiska Muséet, där ingen av oss någonsin satt vår fot tidigare

vi studerade krukor och åter krukor, lite poslinstallrikar från Kina här och där och några dansscener ur ett gäng bollywood-filmer fick oss både att förundras och fnissa

Efter Östasiatiska gick vi till Moderna Muséet och spanade in Warhol-utställningen "Andra röster, andra rum"

jag tyckte att det var väldigt bra, utställningen la stor vikt vid alla de filmer, korta och långa, som Warhol spelade in under sitt liv

det var kul att se annat än bara sopp-burkar och Marilyn Monroe, även om de också såklart fanns med i utställningen

Jag uppskattade speciellt alla de foton som fanns

En bildtext förklarade att Warhol var missnöjd med sitt utseende, och att det missnöjet fick honom att fota sig själv i olika poser och peruker

Överhuvudtaget så var det så mysigt att bara gå runt på muséet, sprida ut sig och sen stöta på varandra igen

som en stor familj!

efter att ha jobbat två 8 timmar långa dagar i sträck

är jag ofantligt trött på ICA

på helgerna är det vi, den unga extra-personalen som regerar

det är roligt; glad & lättsam stämning där allt tas med en klackspark

men i veckorna är det sur-tanterna som har makten över butiken...

det är så dålig stämning, skitsnack i fikarummet och höga suckar om man ber om växel/en till kassa/personal till posten

jag vill inte ens veta vad de säger om mig på lunchrasten

jag vill inte höra beröm för jag vet att det är falskt

usch.

jag bestämde mig redan igårmorse för att åka till F&S Järfälla och träna efter mitt 8-timmars arbetspass på ICA. Så kl 19 stämplade jag ut från ICA, grabbade väskan och gav mig med bestämda kliv av mot stationen med det kommande 75 minuters medeljympa-passet i sikte. Nästan framme hörde jag någon ropa på mig från mörkret:

"Amandaa?"

"Jaa" svarade jag, stannade och såg Shirin komma från cykelställen

(Shirin och jag har varit med i Vårrevyn tillsammans, gått på samma dans och i samma skola. Vi har aldrig umgåtts på fritiden, vi har inte varandras nummer eller msn, men vi ses ofta på tåget och då har vi massor att babbla om!) Shirin var också på väg till Jakan för att träna, hon hade bokat plats på ett spinning-pass. Jag tänkte vafan, allt blir roligare om man är två, så jag hakade på på spinning istället för jympa.

....och herregud vad jobbigt det var! Shirin är värsta fit, hon spinnar typ 4 ggr i veckan så hon trampade på helt oberört medan jag flåsade och stånkade och önskade att jag var död redan i låt nr 2. Svettiga blev vi i alla fall båda två, och alla andra i det dunkla spinning-rummet också. Det rann, stänkte och skvätte åt alla håll i härlig endorfinlycka!

Efter spinningpasset kollade Shirin på mig. "Vi hinner vara med på sista konditionslåten och sen hela nedvarvningen och stretchen..." sa hon menande. Jag nickade förtjust och vi skuttade in i stora jympahallen och fick Micke att tappa bort sig helt (Micke är jympaledare i Jakan och var den som höll passet igårkväll. Han och jag gjorde taktprov samtidigt förra våren och efteråt talade han om typ 10 ggr hur imponerad han blivit av min uppvisning och utstrålning... som jag nästan improviserat fram.. Han själv är en mkt bra ledare, om än lite av en perfektionist, så hans uppvisning var inte improviserad utan planerad in i minsta detalj)!

På jympagolvet studsade Sofia fram till mig bland alla människor. (Sofia är ledare på F&S Upplands-Bro, som jag, och en av mina absoluta favoriter. Hon är lite som en storasyster, eller en snäll moster. Hon har uppmuntrat mig hela vägen från motionär till ledare, hon går på nästan alla mina pass och hennes egna pass är jobbiga och roliga! Sofia är sjukt stark, hon kan göra armhävningar i evigheter, och det peppar folk till att fortsätta!)

Vi avslutade jympapasset med stretching och sen fick jag och Shirin skjuts av Sofia hem till Bro.

En mycket bra kväll på Friskis & Svettis!