jag vill pussa & krama mina gulliga lärare som ger oss en vecka till för att hinna klart med Stora Uppsatsen

prestationsångesten lättar

jag kommer att hinna skriva en jävligt bra uppsats,

jag kommer att fixa det!

"Solsken ute, solsken inne. Sol i hjärta, sol i sinne!" messade Lovisa imorse

och japp, solen skiner, det är fredag, jag har ett lättat sinne, pengar på kontot och skön musik på Ipoden;

  jag är odödlig!

I morse vid frukostbordet kläckte min mamma ur sig att hon önskar sig ett blogginlägg, ett inlägg som bara handlar om henne. I arla morgonstund log jag ett milt leende över skålen med vaniljyoghurt och svarade att "javisst, kära mor, javisst självklart ska du få ett alldeles eget blogginlägg som bara handlar om dig"

Min mamma har nämligen ett sjutusan till morgonhumör, henne muckar man inte med frivilligt på mornarna; jag var tvungen att avge ett löfte.

Min mamma

kallas för Agge och är en medelålders tant i sina bästa år som gillar att laga mat och ta hand om sina barn, diggar friluftsliv och långa promenader, har stor smak men liten plånbok, är sträng men rättvis.

& är högsta hönset i vår familj

Det sägs att alla vägar leder till Rom,

jag säger att allt leder från Agge

Hon är ekern i hjulet på Råbystigen 1 1 tr, hon har 8 bläckfiskarmar och insikt i ALLT. Om någon någonsin skulle undra var jag får allt ifrån skulle jag bara peka på mamma; hon är källa till alla mina uppsatser & skolarbeten, hon är psykologisk coach i alla mina livskriser & depressioner, hon är rådgivare i alla mina projekt & drömmar, hon är allt jag behöver ha nära till hands för att våga pröva mina vingar.

Vid varje framgång står hon vid min sida och applåderar, vid varje bakslag tar hon emot med stora-mamma-famnen och nynnar Boktornet-melodin.

Man brukar säga att

bakom varje framgångsrik man finns en stark kvinna,

jag tror att

bakom varje framgångsrik unge

finns en stark mamma!

ibland önskar jag bara att jag fick vara en betraktare; bara få stå vid kanten och titta på

så om hela livet skulle vara en hockeymatch

så skulle jag vilja stå vid sargen, följa pucken med blicken

se de andra spela, svischa fram över planen med skarpa långa skär

hockeyklubbor i högsta hugg som febrilt jagar efter den lilla svarta pucken

tänk att bara få stå vid sargen, käka en varmkorv och dricka en festis nångång ibland

och vara nöjd med det

det där med att vara nöjd: jag är aldrig nöjd

det där med att vara en betraktare: jag är aldrig en betraktare

för jag ger mig fan på att alltid vara pucken i hockeymatchen

(Mitt Friskis & Svettis-jympapass har gått dåligt 2 ggr i rad nu. Jag har tröttnat på min musik, på mina rörelser och på att stå i mitten. Just nu vill jag vill bara vara en i mängden!)

asså jag ORKAR inte!

jag har den värsta prestationsångesten jag haft på flera månader, jag är inte förmögen till nånting, jag planerar duktigt in tid då jag ska plugga i kalendern, tid som jag bara sitter av/ vankar av och an/ biter sönder naglarna och sliter mitt hår. jag gör ingenting, jag kan inte koncentrera mig, och det stressar mig till den grad att jag nu haft migrän och feber i 2 dygn! Att vara hemma och sjuk är inte särskilt lugnande, jag missar massa reptid i skolan, reptid som jag behöver, eftersom det varit ett lov då jag latat mig och semestrat i Åre - alltså inte repat några repliker alls, jag kan inte alla mina repliker ännu, jag borde ha kunnat de som ett rinnande vatten vid det här laget, men nej. Jag måste ta tag i det, jag måste ta tag i projektarbetet, jag måste ta tag i uppsatsen men allt bara glider ifrån mig. jag fattar inte vad som händer, jag är helt off i skolan och nu dunkar huvudet så att det nästan sprängs.. fan.