jag har köpt en ny bh

jag avskyr att lägga pengar på underkläder, det är minst 3 ggr så dyrt och 100 ggr så svårt att ha stora bröst

underkläder är inget som syns för allmänheten, inget man visar upp att man köpt, inget att stoltsera med

ingen vet att jag sitter med en vit fin helt slät skapelse från calvin klein, som sluter sig perfekt kring brösten under t-shirten

"jag tar en svart också!" hojtade jag från provhytten till expediten

smakar det så kostar det, tänkte jag,

och det är värt det. 

för min nya bh är nåt av det skönaste jag nånsin haft på mig 

Jag var på väg hem från jobbet, max 150 meters promenad, när jag blev stoppad av en kvinna. "Ursäkta", sa hon, "kan du hjälpa mig? Jag talar inte så bra svenska, så jag förstår inte vad hon säger. Förstår du?" Hon pekade på en gammal tant som stod med en rullator bredvid henne. Den gamla tittade på mig, gammal och rynkig men vild i blicken. "Jag ska dit de gamla bor! Där de gamla bor!" sa hon hetsigt.
Jag gissade att hon menade Dagcentralen i centrum så jag förklarade vägen dit för den yngre kvinnan, som jag antog var någon slags personlig assistent för den gamla tanten.

När jag gett vägbeskrivningen tänkte jag vända på klacken och fortsätta hem, men någonting fick mig att stanna. Den yngre kvinnan såg fullständigt rådlös ut, och då förstod jag att hon inte alls var någon assistent. Hon var någon från gatan, som hittat den gamla tanten irra runt och valt att hjälpa henne. Jag fick dåligt samvete över min vilja att fly därifrån, så istället erbjöd jag att hjälpa till, att följa med dem till Dagcentralen. Den yngre kvinnan log tacksamt. Den gamla tanten var trött, så vi lät henne sätta sig ner på rullatorn och vi skjutsade henne sakta.

Hon var i dåligt skick, hade gula intorkade sömngubbar kvar i ögonvråna och bruna ränder, från nåt jag antar var kaffe, som runnit från mungiporna nedför hakan och längs halsen. Hon luktade skumt, som kiss, svett och kaviar blandat.

Så började hon prata.

"Jag är tandlös" sa hon och grimaserade mot mig. "Jag är 78 år gammal...", hennes axlar sjönk ihop och hon började skaka, "...och jag älskar min man". Hon hulkade fram de sista orden och då brast nåt inom mig. Jag, som innan hade gått på en meters tryggt avstånd, sjönk ned nära henne och la armen om henne. Jag strök med handen över hennes rygg för att försöka lugna henne. Det var som att jag kunde känna hennes smärta stråla rakt ut i min hand genom blustyget. Den smärta och sorg och frustration det innebär att bli gammal och märka hur livet rinner ifrån en, hur allting går mot sitt slut, hur lederna protesterar, musklerna förtvinar och minnet och medvetandet sviker gång på gång. Jag satt där och kände mig så förvirrad. Ett ögonblick visste jag absolut inte vad jag skulle säga. Sedan började jag berätta.

"Jag ska på teater idag", sa jag. "Det är premiär, på Stadsteatern. Snart ska jag gå hem och göra mig i ordning, jag ska ha fin klänning, och pärlörhängen. Och så ska jag sminka mig och sätta upp håret." Då log hon. Hennes blick rörde sig långsamt över mitt ansikte, örsnibbar och hår. Som om hon föreställde sig hur jag skulle se ut.

Vi kom till Dagcentralen. Jag klev in och ringde på en ringklocka efter personal. Det kom en ung kille som tog hand om den gamla tanten. Han förklarade att hon rymmer därifrån stup i ett och att de har annat för sig än att springa runt och leta efter henne. Nästa gång vi såg henne ute var det bara att ringa polisen, sa han.

Det var första gången i mitt liv som jag mött en så gammal och förvirrad människa. Det gjorde ont att se. Tänk att en dag blir jag så där. Och det är inte alltför långt kvar innan mina föräldrar blir gamla. Ska det vara de som irrar runt på gatorna i Bro då? Man kan ju inte spärra in människor, det tycker jag inte man kan göra. Ett alternativ är att ha dem boende hemma hos sig men nja.. Det går en säkert på nerverna att ha en 80-åring boende hemma.

Och herregud, ringa polisen?! Aldrig i livet. Hellre stannar jag upp, vart jag än är på väg, och följer med den gamla dit den ska.

Lilla Bro är som förbytt; det kryllar av turister!

Massa människor från stan har flyttat ut hit över sommaren till diverse landställen, sommarstugor och fritidshus, det märks!

Det märks lång väg att det är stadsbor som äntrat vår lilla håla.

De är snygga. Glider in på ICA och drar upp de dyra solglasögonen i sitt nonchalant tillrufsade hårsvall, klädda i shorts från Acne och lite lagom oversized Whyredlinne. Strosar förnöjt runt i butiken och klämmer lite på avocadosarna, spanar in det nästintill obefintliga eko-sortimentet, skrattar och skakar lite på huvudet.

Så kommer de fram till kassan, lassar upp de finaste jordgubbar vi har och det dyra handbakade knäckebrödet på bandet, ler med vita raka tänder och betalar glatt utan att bry sig om summan.  280 kr totalt, för tre askar jordgubbar och två paket knäckebröd. Åh, stadsbor, jag vill vara som er.

vi sprang med långa löpsteg under gatlyktorna längs götgatan

vilken kraft vilken spänst, så som man aldrig kan springa i dagsljus för det krävs nattluft i lungorna för att orka, för att inte frysa

för att inte stelna sprang vi hela vägen förbi clarion hotel förbi eriksdalsbadet ner till den lilla bryggan

vi drog av oss kläderna snabbt för att inte myggorna skulle äta upp vår nakna hud, skratt och skrik och tjo och tjim och plask! när den första kroppen nådde vattenytan

det var svalt och uppfriskande och vi var 6 nakna killar och jag;

vilket nattbad!

Jag ska ta körkort. Nu är det bokat och bestämt, fick papprena idag. Om exakt 3 månader tänker jag sitta här och skriva ett lättat, stolt och lyckligt inlägg om hur jag klarat körprovet galant!

Jag tycker redan att jag är en mycket lovande bilförare faktiskt.

Kolla bara in min statistik!

AMANDAS BILKÖRNING, RYKANDE FÄRSK STATISTIK

Övningskörning med moder: 1 ggr

Kört i dike: 0 ggr

Kört på hare/rådjur/älg: 0 ggr

Kört på barn/gammal tant/människa: 0 ggr

... jag är verkligen ingen trafikfara, snarare tvärtom! Det här kommer gå som smort!

SITUATION: Låttips från motionär till mitt nya jympapass.

LÅTTIPSET I FRÅGA: Sweetest ass in the world (har du inte hört den, lyssna på en radio nära dig och jag garanterar att du hör den inom 15 min. Den spelas bara lite för ofta).

NU MÅSTE JAG FÅ KLARGÖRA EN SAK: Anledningen till att jag valt att vara Friskisledare är att jag får välja helt fritt den musik jag själv gillar och som jag själv vill träna till. Sweetest ass in the world är en av de mest usla låtar jag hört på länge, och jag svär vid att den aldrig kommer förekomma i mitt pass någonsin. Sorry, ditt låttips avslås.

Högsommar och hög tid att konstruera ett nytt jympapass inför hösten!

Ht 08 ska jag stå mitt på golvet i Sporthallen; solbränd, sund och snygg i nytt vitt Friskis-linne, med ett gnistrande leende hälsa alla motionärer välkomna tillbaka efter sommaren och med glimten i ögat peppa dem till att komma i form igen och studsa bort de extra kilon som lata semesterdagar åstadkommit. Jag ska vara fräsch och frisk och leda ett felfritt, roligt och stimulerande pass, energin är ohejdbar, rörelseglädjen strålar ut i rummet tillsammans med svett och skratt och jag tar i lite till med armar blänkande av svett, biceps av stål vars konturer syns tydligt vid varje armhävning och alla suktar efter att själva få just sådana armar. Jag tar i för kung och fosterland och alla hakar på; i en sista högintensiv adrenalinstinn kraftansträngning får vi taket att lyfta sig ovanför oss!

Lugnt skumpande fram genom skogsmiljö,

ljus strilas ned genom lövverk

bildar mönster över sviktande mjuka stigar.

Avlägset fågelkvitter, surrande myggor, lugn och ro,

ingen anledning till stress.

Små små svettdroppar av ren lycka under pannmanen,

en frustning, klapprande hovar, stora hästtänder som gnager på bettet.

Vackert stilla härligt underbart avkopplande

ridtur i natur,

får skogsflickan i mig att vakna

och le brett.