"Brukar ni köra Roundup på era stubbar eller?"

"Va?" Amanda avbröts i sitt arbete med att klippa ned buskar och småträd och tittade upp mot mannen som stod framför henne.

"Jo, jag frågade; brukar ni köra Roundup på era stubbar eller?" Han hade rödlätt krulligt hår, fräknar och några dagars skäggstubb, var klädd i gröna arbetsbyxor och grön t-shirt med ett par hörselskydd uppe på huvudet. Han lutade sig nonchalant mot staketet.

"Jag vet inte riktigt hur vi brukar göra, jag är bara sommarjobbare..." mumlade Amanda och kände rodnaden sprida sig över hennes kinder. Hon hade bara blivit beordrad att klippa ned buskaget, vad hon skulle göra med stubbarna hade hon ingen aning om. Hon fixerade blicken på sekatören med dess blänkande blad som hon släppt ned på marken.

"Nänä, tänkte väl det" svarade han stöddigt och knyckte med nacken.

"Eller.. Jag tror inte att vi använder det ens. Det är väl giftigt, eller?"

"Äsch, det är i alla fall lagligt. Herregud... vet du ens vad Roundup är?" Hans läppar kröktes i ett hånfullt flin och Amanda visste att han varit nära att tillägga "lilla stumpan".

Trodde han verkligen att hon inte visste vad Roundup, världens mest använda och effektiva ogräsbekämpningsmedel, var?! Att hon arbetade hela sommaren med att rensa ogräs, utan att ha någon koll?

Han drog fram en dunk Roundup som han hållt bakom ryggen och viftade retsamt med den framför henne. Amanda kände vreden välla upp inom sig inför denna arroganta man, och utan att blinka och innan mannen framför henne hann reagera hade hon inom en hundradels sekund måttat en spark som träffat perfekt över näsbenet på honom. Mannen började blöda näsblod, han såg förvånad ut, som nyvaken och tog sig för näsan. När han såg blodet vek han sig dubbel och Amanda såg sin chans. Hon kunde inte hejda sig. Hon grabbade tag i hans nacke och kilade fast hans huvud mellan sina knän och vände upp det utan att ta någon notis om hans skräckslagna ögon. Hon pressade in sina tummar i mannens mungipor och bände upp hans käkar med sina jordiga arbetshandskbeklädda händer. Hon tog upp dunken med Roundup och skruvade av korken. Mannen, som insett vad hon tänkte göra, vred sig av obehag nedanför henne och försökte ta sig ur hennes grepp, men hon var obeveklig. Med ena handen höll hon kvar hans mun vidöppen och med den andra hällde hon dunkens innehåll ned i hans gap. Det fräste till när vätskan nådde strupens slemhinnor. Mannens bröstkorg började rycka i onaturliga spasmer och Amanda njöt av att se honom så hjälplös. Så tillintetgjord, som han försökt tillintetgöra henne.

"Oj, jag råkade visst spilla lite Roundup", väste hon i hans öra. "Tur att det är lagligt".

Sedan reste hon sig upp, borstade av händerna, tog upp sekatören från marken och knipsade av en sista gren, vände på klacken och gick iväg för att ta rast, utan att se sig om.

promenad nu på kvällskvisten

en sommarkväll jag vill lägga i minnesasken

vindjackans prassel och taktfasta steg mot asfalten

höger vänster, häl till tå rullar fotsulorna i mina mest bekväma nike

svänger av vägen för att kolla till kolonilotten som jag lovat mamma att göra några jordgubbar har mognat under dagen

ljusrosa strimmor och en blek månskärva på himlen

luften doftar svagt av jord nu efter allt regn och en strimma rosor här och där

man tänker så bra i skymningen när regnet precis torkat och det är lätt och fräscht att andas

jakob hellman sjunger nu har jag lust att ta ett kliv och sätta nåt spår innan jag går i hörlurarna

jag tror att de håller på att lägga av för det brummar lite i ena snäckan men det gör inget

inte en sån här vacker kväll

jag får syn på Shirin som också är ute på kvällspromenad

så det blir trevligt sällskap sista biten

en fin sommarkväll

jag arbetar ute, varenda dag, det är lite grejen med "uteskötsel" faktiskt

att arbeta ute innebär alltid ute, oavsett väder

i fredags satt jag på huk på asfalten och rensade ogräs med solen rakt ovanför mig, det var 800 grader, jag tänkte att

nu smälter jag till en liten våt fläck på marken som på en sekund försvinner med väsande och ett liten ångmoln

idag glömde himlen istället stora vattenkranen på och regnet öste ner över oss hela dagen

det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder,

men tack gud för regnrocken! blev dagens tanke-mantra när jag koncentrerade mig på att slita upp maskrosstjälkar samtidigt som rännilar med vatten forsade ner längs med galontyget över ryggen och lämnade kalla spår i hudens minnesbank

men man ska inte klaga på vädret!

att vara ute i ur & skur är lite av charmen med mitt sommarjobb;

man är tvungen att komma ut i friska luften oavsett om man vill det eller inte

för vad gör väl några blöta droppar

vi har vattentäta kroppar

(Wille Crafoord)

SÖNDAG och de stora svarta tryckbokstäverna på Aftonbladets löpsedel lyser mot mina trötta kisande ögon utanför Pressbyrån på vägen hem:

"DE HÄR PERSONERNA ÄGER DE DYRASTE HUSEN I DIN KOMMUN! VI HAR HELA LISTAN!"

SÖNDAG igen, och dags för en ny av Aftonbladets listor, någon har valt en ny från deras icke-sinande lager. Varje söndag är det samma sak, alltid en ny "vi-har-hela-listan-för-din-kommun"-lista. Jag är omåttligt trött på dessa listor, som väller över från alla håll; det är listor på vilka områden i ens egen ort som har högst inbrottsfrekvens, listor på de rikaste människorna i ens egen ort, listor på hur mycket olika villor sålts för i kommunen det senaste året, det är säkert listor på hur många katter som sprungit bort i diverse bostadsområden och listor på hur stor chans det är att bli överkörd på olika vägar också, det skulle inte förvåna mig.

SÖNDAG, och jag undrar i mitt stilla sinne,

vem läser dessa listor? Vem blir underhållen av att läsa dessa listor? Vem rättar till läsglasögonen, tar en klunk kaffe, läser och tar till sig av den ofantliga mängd, enligt mig, värdelös information som dessa listor innehåller? Och vem skriver listorna?! Vilket hjärndött och tråkigt arbete att sitta och leta upp ointressant fakta och spalta upp i excel-rader och publicera i Sveriges största kvällstidning.

"VI HAR HELA LISTAN!"

Stackars journalist. Och stackars Sverige, som inte har nåt viktigare att trycka upp på löpsedeln.

hela kvällen sitter vi bredvid varandra

jag vet inte hur det kommer sig,

kanske för att vi har mycket att prata om, kanske ren slump, kanske finns bara de platserna kvar;

kanske dras vi till varandra.

du dricker folköl, jag dricker ingenting men vi har trevligt och klirr och skratt och värme runt omkring när jag lägger upp mina ben över dina knän, som fotstöd, utan att fråga

jag vet inte om du blir obekväm men jag tror inte det

du trummar med fingrarna på mig som om jag vore ditt instrument och jag ler och skakar på huvudet för du hör alltid musik, och det beundrar jag och jag måste bara få säga att

du skiner upp min dag, du också

återträff med alla sköna brudar från peace & love '08

9 tjejer + galet mycket tacos + ca 500 festivalfoton = toppenkväll!

machomanda trimmar gräs som aldrig förr i svarta arbetsbyxor och skyddskor med stålhätta glider hon runt på fasanstigen och är bara så cool

och smutsig

"nämen så du ser ut gräs på axlarna och i håret och i öronen också vad har du gjort amanda du är svart i mungipan käkar du jord när du rensar rabatter eller hahaha du har lera i hela ansiktet"