förlåt mig.

två ynka ord, som jag alltid tänker

när du har gått

när jag inser att jag agerat helt fel, igen.

så själviskt

två ord som beskriver mitt handlande

när jag har ont om tålamod

fri översättning av Feist - So Sorry

Igår fyllde jag 19 år och jag fick finfina vuxen-presenter.

- Mamma gav mig kökets måste nr 1, Rutiga Kokboken. Saken är biff, nu ska även jag lyckas med mat!

- Av Lovisa fick jag nycklar till vår lägenhet i Solna! Crazy! Flytt 1:a februari!

- Emma gav mig något så fint att jag aldrig kommer att glömma det. "Jag kommer och hämtar dig så du kan få din födelsedagspresent" sa hon i telefon imorse och kom och hämtade mig utanför porten. Vi åkte hem till henne, jag blev nedtryckt i en stol framför hennes dator och så tryckte Emma på play. Det var en film. En film med klipp på oss två, från Peace & Love i somras, från Gröna Lund, från Falun, från Sala, från Ace, från Göteborg och från allt som symboliserar den här hösten, bilkörning på krokiga landsvägar, crazy-dans i vardagsrum, cykelturer, tupplurer på intercity-tåg, teoriprovsresultat, virkade mössor, fulsång och indiepop, allt i en härlig mix! Jag blev riktigt rörd, det var så fint, vilket jobb du har gjort Emma! TACK! Tack för den här hösten, jag kommer inte att glömma bort dig, lev livet i Kittelfjäll så kommer jag och hälsar på!

Tack för fina presenter! Det är så skönt att fylla år ibland och bli lite bortskämd :)

tröttheten är total. om jag blundar eller tittar gör ingen skillnad, det är mörker överallt ändå. en ovanligt mörk vinter, sa mamma, för det finns ingen snö som lyser upp. kanske är det så. ingen snö och ingen sol, då blir man trött. jag orkar inte ta tag i saker. jag orkar inte träna. jag orkar inte umgås med någon.

 jag vill ha sol och ljus

Teknikprylarna jävlas med mig igen, jag har sagt det förr och jag säger det igen; 2008 är året då mobiltelefonerna gör uppror mot Amanda Dahllöf. Jag gick S:t Eriksgatan fram, sent ikväll efter middag med Ung Folkbildnings-gänget (det projekt jag är anställd i på jobbet) på Helenes krog på Norrmälarstrand, gott med lax-tacos, trevlig stämning och avslappnat. Lite väl avslappnad var jag nog, drog slarvigt upp mobilen ur fickan för att kolla klockan och tankarna fokuserade på att hinna med 22.46-tåget från Karlberg. Mobilen åker upp, hal i handflatan, jag skymtar displayen men bara för en hundradels sekund, sedan glider min undersköna svart-grön-vita skapelse från Nokia ur min hand, ned på gatan med en oroväckande smäll, en studs - baksidan lossnar, en studs till - simkortet flyger ut och tillsammans med framsidan och batteriet far dess med en tredje studs ned i rännstenen i en smutsig vattenpöl. Det bubblar runt om mobilen när den sakta sjunker mot asfaltsbotten.....

vafan, nu räcker det

jag har mått dåligt och varit deppig i två veckor

det har inte bara varit prestationsångest,

det har varit separationsångest också

för jag ska flytta hemifrån.

till Näckrosen i Solna bär det av någon gång efter årsskiftet!

det är kul och spännande och vuxet och nytt, men det är inte smärtfritt;

jag har haft svårt att slita mig från mammas famn på morgonen, jag har börjat gråta varje gång jag pratat med henne i telefon och vill egentligen mest av allt bara vara hemma på helgerna

jag har sms-terroriserat min syster och tvingat med henne på diverse aktiviteter för att kunna umgås med henne, jag har förhört min bror om varenda detalj i hans liv för att inte missa någonting i hans uppväxt

jag klamrar mig fast vid min familj och nostalgi i Bro

trots att ni kommer att finnas kvar

orsakar sepatationen smärta.

THE MAGIC NUMBERS KOMMER TILL STHLM! jag måste dit, måste se dessa soulpoppiga syskon med hjärta och smärta och lite stråkar och mycket känsla,

de var i Sverige förra året vid den här tiden också, några dagar efter min födelsedag men jag var inte där.. så ska det inte bli i år!

jag vill stanna upp mitt i julruschen och gå dit och lyssna!

vill du?

the magic numbers

strand, hornstull

19 & 20 december

http://www.luger.se/_bokaband_visa2.asp?PK_Id=835

vad vore världen utan alla fina människor?

30 minuter efter det senast publicerade inlägget "fett deppo" plingar mejlboxen till och ord från Lovisa fyller skärmen, en checklista på saker som hon tycker att jag erbjudit henne och inspirerat henne till, en uppmuntran till att fortsätta och kämpa och våga fråga

på lunchen kommenterar Morsan i bloggen med kloka ord ur klarsynt vinkel, klockrent såklart eftersom hon känner mig utan och innan.

nu på eftermiddagen smsar Seth och frågar vilket tåg jag ska ta hem (jag vet inte om det beror på att han läst inlägget, kanske, kanske inte, om inte var det trevligt ändå)

tack, varje liten hälsning värmer!

jag känner mig grå och urvriden och helt jävla värdelös

kanske är det bara december och mörkaste tiden på året och att mörkret letar sig inåt och biter sig fast i magtrakten

som en ständigt molande oro

jag somnade igårkväll med bultande huvudvärk

och vaknade imorse med ett utspritt tryck över hela pannloben

duschade, klädde på mig och gick till jobbet som en zombie

nu sitter jag vid mitt bord på kontoret

det är tyst

jag orkar inte ta mig för något

för jag vet inte vad jag ska ta mig för

smekmånaden är över nu, första månaden som "ny på jobbet" har passerat och det är dags att jag börjar producera nu

jag måste visa framfötterna, genomföra projekt och utveckla verksamheten

men hur?

jag vet inte hur jag ska göra.

hittills har jag bara snackat. missbrukat fina ord som "ungdomsverksamhet" och "konkretisera", fastän allting egentligen känns flummigt

för jag vet inte vad jag, rent konkret, kan erbjuda

så istället sitter jag här och skriver ett deppigt inlägg i min blogg som ändå inte spelar nån roll och försöker le och se ut som att jag jobbar och allt flyter på men egentligen vill jag gå härifrån och smälla i dörren och skrika

eller helst ta tag i allt och genomföra det som jag är anställd för att genomföra med bravur och så blir alla nöjda och glada.