vafan, nu räcker det

jag har mått dåligt och varit deppig i två veckor

det har inte bara varit prestationsångest,

det har varit separationsångest också

för jag ska flytta hemifrån.

till Näckrosen i Solna bär det av någon gång efter årsskiftet!

det är kul och spännande och vuxet och nytt, men det är inte smärtfritt;

jag har haft svårt att slita mig från mammas famn på morgonen, jag har börjat gråta varje gång jag pratat med henne i telefon och vill egentligen mest av allt bara vara hemma på helgerna

jag har sms-terroriserat min syster och tvingat med henne på diverse aktiviteter för att kunna umgås med henne, jag har förhört min bror om varenda detalj i hans liv för att inte missa någonting i hans uppväxt

jag klamrar mig fast vid min familj och nostalgi i Bro

trots att ni kommer att finnas kvar

orsakar sepatationen smärta.