Uppe med tuppen imorse, steg upp 05.45 för att hjälpa familjen med sista packningen inför deras Idre-resa. Vinkade av dem en timme senare, lämnad själv kvar i en tyst lägenhet. Hade detta varit för en vecka sedan hade jag slängt mig på sängen och gråtit, men detta är inte för en vecka sen, detta är nu, och istället började jag småpyssla hemma, diska och bädda sängen och städa lite på mitt rum.

Jag hittade en bortglömd julklapp från mamma; en tom kassabok (en uppmaning till mig att hålla koll på stålarna) och kom på den utmärkta idén att sätta mig ned och fylla i utgifter och inkomster. "Men... hur gör man?" kom jag på mig själv att tänka när jag öppnade boken, och ångrade för en sekund bittert att jag hoppade av kursen i Företagsekonomi. Sekunden därefter tackade jag teknikens under och googlade på kassabok. Jag hittade www.kassabok.nu. Det visade sig vara en asbra sajt! Lätt att förstå, enkel och utan massa onödigt krafs! Så nu har jag skapat ett konto, fyllt i inkomst och utgifter hittills och har stenkoll på vad jag kan spendera och inte, för nu ska det banne mig bli ordning på min ekonomi!

när jag kom hem låg det på min säng

ett stort kuvert adresserat från Borås Textilhögskola

jag sparkade av mig skorna och slängde av mig jackan och väskan flög i en vid båge genom rummet och hamnade på golvet i något hörn

jag slet upp kuvertet och blev nästan bländad av ljuset som spreds i rummet;

det var katalogen med Textil- & Designutbildningar i Sverige 2009!

jag längtar till hösten.

idag har jag faktiskt jobbat! jag har bokat ett lunchmöte med vi ungas förbundssekreterare om ett projekt som verkar spännande, jag har ringt samtal som jag har skjutit upp, jag har skrivit info till en affisch och jag har pratat med en ordförande för en klubb som jag ska träffa och hjälpa nästa vecka och jag har mejlat mejl som behövde mejlas. bra och effektivt!

Så nu förtjänar jag att ta helg!

idag besökte jag fru hjärnskrynklare på Previa företagshälsovård

jag fick ligga på en brits i ett kalt rum och rada upp mina barndomsminnen

att jag blev retad som barn för att jag hade tajts och promenadskor till (så att fötterna såg klumpiga ut) kan ha inneburit en destruktiv syn på vänner hos mig och kapat alla chanser till tillit i den efterföljande tonåren...

... eller inte.

fru hjärnskrynklare var faktiskt väldigt snäll och trevlig och långt mer proffessionell än jag trott. vi satt i varsin fotölj och pratade, det kändes helt okej.

hon förklarade sambandet mellan kropp, tankar, känslor och beteende och berättade om centrala nervsystemet så att jag fick en bild av vad det egentligen är som händer inuti mig när jag blir stressad och får ångest. hon tipsade om en andningsövning, typ mindfulness (woho, jag använder ett modeord här i bloggen!) att göra två gånger om dagen. det var det, check.

"Snart är det februari!" var det någon som utbrast i min närhet (jag kommer inte ihåg vem) och jag hörde mig själv svara:

"Ja, tack som fan för att den här jävla månaden snart är slut"'.

Våren är på väg! Jag kämpar på och blir bättre på att tänka snälla tankar om mig själv varje dag, jag slår ett slag för livet för nu får det vara slut på de här depperierna! Därför lite vårkänsla på bloggen också, som denna vår 2009 går i gröna toner med spirande blad och kittlande stänk av nypirrig förälskelse i orange. En vår med förnyelse, med liv och med kärlek.

Han är lång och ranglig, står nästan och hukar sig, som att taket är för lågt för att han ska kunna sträcka ut sin fulla längd. Han är smal, senig, har långa pianofingrar som han använder till att gestrikulera med för att understryka allt han säger. Han talar engelska och franska omvartannat, men mest svenska. Hans hållning och sätt att tala är avslappnat och vardagligt, men glöden i hans ögon skimrar.

Han är så vacker att det är svårt att ta in hela honom på samma gång. Jag vet inte om jag ska blunda, för att bara koncentrera mig på hans röst som leker med orden och förklarar på ett sätt som är lätt att förstå,

eller om jag bara ska titta på hur känslorna i hans ansikte skiftar,

eller hur han rör sig

eller om jag faktiskt ska koncentrera mig på vad som sägs och lära mig något av den här föresläsningen.

Han heter Jonas Hassen Khemiri

och jag är helt jävla förälskad.

JAG HAR EN PLAN.

igårkväll hade jag svårt att somna (mycket ovanligt, jag brukar somna "lika snabbt som en lampa släcks", citat från Lovisa)

jag vred och vände mig, tankarna malde på om hur allt ska bli, om hur jag ska orka med, om vad fan jag ska göra för att må bättre

läkaren på vårdcentralen förstod mig inte alls, nej, det är bättre att ta saken i egna händer, tänker jag

Så jag tog fram papper och penna och gjorde en plan.

En Må Bra-plan.

det är en mindmap, med MÅ BRA i mitten, och massa små bubblor och pilar som pekar ut därifrån

de kategorier som jag kommit på hittills är 6 stycken;

SAMTAL: previa företagshälsovård, ungdomsmottagning och ev. S:t Lucas psykiatriska mottagning

SJÄLVKÄNSLA: skriva "jag är bra bok"-, affirmationer till mig själv, reflektera över mina egna värderingar och stå upp för dem

MOTION: få utlopp för stress, skapa glad-hormoner, stark kropp = starkt sinne

SÖMN: återhämtning!

PLANERING: luft i kalendern, ha tråkigt/slappa, hinna tänka

SKAPA: rita/skriva/sy/spela teater, utan press!

JOBB: tydliga mål + mätbara delmål, vägledning + uppföljning, fokusera, våga be om hjälp!

... och 3 gyllene regler:

- umgås med människor som ger energi

- när trycket blir för mycket; ta en promenad!

- säg nej, även till roliga saker

Detta är min plan som jag redan sätter i verket.

Jag krashade, men nu jävlar är jag på väg tillbaka.

kroppen protesterar på alla sätt;

det krävs en rejäl kraftansträngning att komma upp ur sängen på mornarna

huvudvärken ligger och maler och exploderar med jämna mellanrum

jag har blött näsblod så att jag blivit yr

... men det är bra att det här händer!

det kommer jag att dra lärdom av för resten av livet, och

jag ska aldrig någonsin se ner på sjukskrivna och deprimerade människor,

för nu vet jag precis hur det är.