"det går verkligen dåligt för alla just nu" utbrast Anton när vi lagade pannkakor med blåbärsgrädde och vildhallonsylt (alltså sylt från vilda, frigående hallon, inte odlade i bur/kruka - lite internt sådär, något vi hade roligt åt inne på ICA) i köket på Näckrosvägen

det går verkligen dåligt för alla just nu. jaa, faktiskt.

det går en våg av depression genom bekantskapskretsen;

det är besvikelse och frustration över drömmar som krossas (när scenskolan visar kalla handen), det är kroppsideal och komplex och ätstörningar, det är långdistansförhållanden som knakar, det är andra förhållanden som brakar ihop och bli ingenting, det är arbetslöshet eller för mycket arbete och det är panikångest och oro inför framtiden och vad fan ska det bli av oss egentligen?

jag svarade att "jag tror ändå... att vi kommer stå allihopa tillsammans om ett år, årsskiftet 2009/2010, blicka tillbaka och säga fan, vad eländigt det var, fan, vad dåligt vi mådde, fan, vad allting var skit i början av året, 

men med ett leende på läpparna för då har allt ordnat upp sig, då har vi lärt oss något av livet och då kommer vi att vara lyckliga, vi måste bara ge allt ett år"

och Anton nickade instämmande.