Jag stannar mitt under spottkoppen på vägen till pendeltågen från tunnelbanan. Lyssnar på musik, inne i min egen värld, spanar efter Lovisa på hjul som jag ska möta. Stelnar till när jag märker att någon stannat för att titta på mig. Det är en man i 40-års åldern, jeans och vindjacka, lite skäggstubb och ett ärr vid ena mungipan. Han ser frågande ut.

Jag drar ur ena hörluren; "Va?"

"Jo", säger han och lutar sig fram, "jag ville bara säga 'Hej. Vad vacker du är'"

Eh, vad säger man? "Eh..tack"

Han skakar på huvudet, "det ska du inte tacka mig för! Jag hoppas jag får lära känna dig en dag. Nu är det redan kört, antar jag?"

Jag nickar.

Han räcker fram handen för att hälsa, "jag heter Patrik. Vad heter du?"

"Amanda", svarar jag och hälsar tillbaka.

Patrik ser mig i ögonen, "Hoppas du får det bra, Amanda".

Jag nickar igen. "Du med. Sköt om dig, Patrik!"

Han skiner upp, ler ett varmt och lite generat leende, vänder sig om och lämnar mig för att haka på strömmen igen, bort mot pendeltågsperrongerna.

Det var bara 10 stycken på mitt pass idag, igår var det 7. Var är alla människor? Hoppas jag inte skrämt bort dem...

Stannar folk hemma från träningen för att det regnar? Tycker de att jympa är tråkigt? Är det sjukt bra tv-serier på tv, varje dag, som inte går att missa?

Friskis & Svettis Upplands-Bro är en liten förening. En av de minsta i Sverige. Vi har ingen egen lokal med heltidsanställda administratörer, flashig musikbank och snygga hi-tech-medlemskort.

Nej. Vi tragglar runt verksamheten i skolgympasalar runt om i Bro, har Friskis-kläder i fel storlekar som blivit över från nån annan förening, svettas och sliter utan lön. Ideellt föreningsarbete så det skriker om det. För det är så jävla kul. Men skulle vara ännu roligare om det kom mer folk. Kom igen, slit er från soffan!

JAG ÄR JYMPALEDARE PÅ FRISKIS & SVETTIS UPPLANDS-BRO!

På väg hem från pendeltåget, the Kooks - I want you back i hörlurarna, jag är på väg mot övergångsstället

en traktor kör förbi och reflexmässigt spanar jag upp mot förarbåset, jag känner ju igen varenda bonde i trakten

den här gången är det min egen pappa som sitter där

och det slår mig, för första gången på 3 år, att jag saknar honom.

jag saknar dig pappa.

idag på teatern kallade Elias apelsin för "bappelsin". typiskt pappa-uttryck, jag saknar alla de där barnsliga och töntiga utrycken.

Det är sorgligt att du inte vet något om mig längre pappa.

Att allt jag ser av dig denna vecka är en skymt genom en traktorruta när du åker förbi mig utan att ens veta att jag är där.

Jag vet, jag borde höra av mig. Jag borde träffa dig mer. Söndag kanske.