På väg tillbaka till körskolan efter lunchen cyklar jag och Emma längs med strandpromenaden, sjön glittrar, höstfärgerna speglas i vattnet, hela världen är röd och gul och vacker och krispigt kall

Vi skriksjunger "Roy och Roger har en mack ihop, Roy och Roger har ett liv, en dröm, ett hopp, en -"

Plötsligt, utan förvarning, slirar jag till i gruset, däcken tappar fästet, jag far framåt, ringklockan plingar till, ekrarna skramlar, grus skrapas mot mina strumpbyxeklädda knän och jag slår i marken med en duns

hela världen snurrar när jag vimmelkantig kikar runt mig, överrumplad av det faktum att jag har ramlat med cykeln, ramlat med cykeln, för första gången i mitt liv! så hör jag ett frustande bakom mig, Emma sladdar in med sin cykel framför mig och kan knappt stå upp av bubblande skratt, hon viker sig dubbel och kvider

"jag fick med allt på film!"

JIPPIEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

VILKEN BEFRIELSE: jag flyger, jag är odödlig,

JAG HAR PRECIS KLARAT MANÖVERBANAN PÅ 32 SEKUNDER!

inga nedvälta koner, inga motorstopp, inte ett enda snedsteg

och vet ni vad?

jag var ensam i bilen!

utan att varken krocka eller dö!

(imorgon är det halkbana, det kommer jag klara galant, så det så!)

FUCKING HELVETES JÄVLA BILKÖRNING!

JAG SUGER SÅ JÄVLA HÅRT,

MOTHERFUCKING JÄVLA MANÖVERBANAN GÅR ÅT HELVETE!

Två lektioner i rad har jag ödslat på den där JÄVLA banan!

(Manöverbanan = en bana där man först ska köra slalom mellan 10 koner, köra in mellan två pinnar, backa och svänga ut, köra slalom tillbaka igen - på endast 40 sekunder)

Det låter inte så svårt, eller hur? Det är det inte heller, egentligen. Ändå gör jag fel varenda jävla gång! Jag välter koner, har fel rattfattning, får motorstopp, glömmer växla upp till tvåan, har blicken för nära bilen. Och för varenda misslyckat försök krymper jag.

Som att det inte redan är illa nog (jag vet hur sämst jag är!) kläcker min körlärare ur sig: "De flesta brukar klara det här på 5 minuter. Men jag har även sett såna här... specialfall förut... jag vet inte hur vi ska göra med dig, Amanda... du måste klara det här när du ska köra halkbanan på onsdag, annars får du inte skriva teoriprovet på fredag!"

Han har en bekymrad rynka i pannan och jag vet att han är besviken på mig. Riktigt besviken.

Det bränner bakom mina ögonlock.

Jag vill öppna bildörren och bara springa

bort därifrån, bort bort

bosätta mig i skogen

tusentals mil från allt vad bilar heter.

jag är hemma en snabbis för att få tips och råd av mammas barndomsvänner som är här på tjejmiddag

de är skräddare, illustratörer och konstnärer

har gått Beckmans och Konstfack och har massvis med erfarenhet och kontakter

jag känner mig ung och oerfaren, en drömmare utan skicklighet och teknik, men jag tar tillfället i akt och frågar ut dem om allt jag vill veta

tillsammans lägger vi upp en sorts plan för min framtid

de finns där, Catta lovar att jag kan titta in till hennes ateljé när jag än vill och få hjälp, de andra lovar att jag alltid kan ringa eller mejla om jag undrar något eller vill söka praktikplats

de tittar på mig med milda blickar,

som om de fått en glimt av en framtida stjärna, som fågelmammor till en snart flygfärdig liten sparv,

jag växer i deras åsyn, sträcker på mig

och med deras stöd känns ingenting längre omöjligt!

Vi styrde kosan mot Sala igår i arla morgonstund, en stad där alla känner alla, Emma känner många och jag fick lära känna Emmas underbara vän Cajsa! Det blev en heldag, med lunch, shopping, middag på grekisk restaurang, förfest och utgång! Inga mindre än EMD uppträdde på Hotellet i Sala, de var rätt kassa, men det var proppat med folk ändå!

Det som slog mig och träffade mitt i hjärtat med värme var den sköna mentaliteten i staden, hur alla var trevliga och nyfikna, hur lätt det var att smälta in, umgås med alla nya människor, utan stress, utan konkurrens, bara ha kul och verkligen trivas till fullo!

Hit vill jag åka igen!

Tänk vad världen är liten!

Jag och Emma drog till O'Learys och såg the Lance spela (det är ingen fara om ni inte vet vilka de är; de är ett lokalt band från Borlänge, som både låter och ser ut precis som Mando Diao)

Vi shakar loss bland alla snyggingar på dansgolvet (tro det eller ej, men Falun har mycket att bjuda på!). Plötsligt står jag framför en blond krulltott som jag tycker mig känna igen. Vi får ögonkontakt, han ler lite osäkert i nån hundradels sekund, sedan skiner han upp.

"Amanda?!" mimar hans läppar och jag skrattar till lite förvirrat men glatt och ger honom en kram. Det är Linus, en kille från musikklassen på Frysen, alltså från min förra parallellklass! Hur sjukt är det inte på en skala att vi träffas på en liten krog i en liten håla i en vrå av Sverige?!

Vi har kul, Linus berättar att han pluggar musikproduktion här, vi berättar att vi pluggar körkort, det blir en lyckad kväll

och på onsdag ska vi ut igen, tillsammans med Linus, och göra stan osäker!

Hej Bloggen!

Idag är det fredag! Klockan visar på 07.10 och jag är helt ensam på Elsborgs trafikskola. Emma har körlektion ute i morgonrusningen nu, medan jag sitter och chillar vid en av datorerna med arcade fire i lurarna. Idag, fredag, blir en fullspäckad dag, precis som alla andra dagar här i Falun.

Först plugga lite teori, läsa ut teoriboken; jag har bara ett kapitel kvar, "kompletteringar", som handlar om hur man ska försäkra sin bil, hur man räknar ut totalvikten och maximilasten och sånt där som är rätt enkelt ändå. Sedan ska jag och Emma smita härifrån en stund för att gå på en öppen repetition av "Ronny, Conny, Jonny, Sonny & Donny - en allvarlig komedi om män" på Dalateatern. Efter det har jag veckans sista körlektion, med supermysiga körläraren Gunilla. Därefter shoppa lite i Falun city, äta lunch, åka på utflykt med Emma och Gun till Sundborn, träna bodypump, äta middag och sist men inte minst gå på en spelning på O'Learys!

Igår när vi cyklade hem (efter ett 90 minuters boxpass!) började Emma prata om tiden efter Falun, efter körkortet. Och med skärpa i rösten bad hon mig att inte börja jobba heltid på en gång, att ta det lite lugnt, hinna vara ledig också. "Du mår inte bra av att jobba sådär mycket, det märkte du mycket väl förra veckan". Samma kväll, en kvart senare, ringde jag mamma och möts av hennes röst som yttrar samma ord som Emma sagt. Att jag inte kommer hinna med att leva om jag hoppar på ett nytt jobb direkt. Att det inte är värt pengarna och slitet. De har nog rätt.

Förra veckan var helvetisk. Jag trodde att jag skulle vara ledig, att jag skulle få dagdriva hela veckan, men så ringde de från ICA och bad mig hoppa in. Och jag hoppade in. Från tisdag till lördag, vissa dagar 9,5 timmar. Shit, inte konstigt att jag kände mig gråtfärdig flera dagar. Jag var som ett barn som blivit frånryckt sin julklapp innan den hunnit öppna den; jag hade sett fram emot en enda helt ledig vecka hela sommaren, men sedan blivit snuvad på den mitt framför näsan. Det är mitt eget fel, jag kan inte säga nej, jag vet.

Men summan av kardemumman, jag tror jag ska lyssna på Emma och mamma. Nu i Falun är jag ledig från jobb, jag fyller dagarna med så mycket... mening. Jag lär mig något nytt, jag njuter av naturen och det vackra vädret, jag tränar och använder kroppen, jag äter god mat och jag mår så bra. Tänk att ha det lite så här jämt. Att kunna låta allt vara en stund och ta en cykeltur, bara rensa tankarna. Det är det som kallas livskvalité.

Kanske Falun lär mig mer än bara bilkörning.

Här i Falun tar vi hand om oss själva till 100%

vi motionerar och tränar upp till 3 timmar per dag

men ibland behöver kroppen vila

....och då vill vi ändå ha något trevligt att sysselsätta oss med framåt kvällskvisten

igårkväll hittade Emma en kökssax i farmor Guns kökslåda

vi satte på bra musik, bloc party på hög nivå

(Gun: Nejmen usch, vad är det ni lyssnar på?!)

jag satte mig på toalettlocket, drog en handduk över axlarna och Projekt: Gör om mig! var igång

Emma blev nöjd med resultatet, så nöjd att hon var tvungen att göra samma sak på sig själv

Jag blev också nöjd, lite ovan, men nöjd!

Resultatet kan ni ej få beskåda tyvärr, för vi kan inte lägga in bilder på datorn. Sorry,

detta är bara till för Falun-borna att få skåda!