Hej Bloggen!

Idag är det fredag! Klockan visar på 07.10 och jag är helt ensam på Elsborgs trafikskola. Emma har körlektion ute i morgonrusningen nu, medan jag sitter och chillar vid en av datorerna med arcade fire i lurarna. Idag, fredag, blir en fullspäckad dag, precis som alla andra dagar här i Falun.

Först plugga lite teori, läsa ut teoriboken; jag har bara ett kapitel kvar, "kompletteringar", som handlar om hur man ska försäkra sin bil, hur man räknar ut totalvikten och maximilasten och sånt där som är rätt enkelt ändå. Sedan ska jag och Emma smita härifrån en stund för att gå på en öppen repetition av "Ronny, Conny, Jonny, Sonny & Donny - en allvarlig komedi om män" på Dalateatern. Efter det har jag veckans sista körlektion, med supermysiga körläraren Gunilla. Därefter shoppa lite i Falun city, äta lunch, åka på utflykt med Emma och Gun till Sundborn, träna bodypump, äta middag och sist men inte minst gå på en spelning på O'Learys!

Igår när vi cyklade hem (efter ett 90 minuters boxpass!) började Emma prata om tiden efter Falun, efter körkortet. Och med skärpa i rösten bad hon mig att inte börja jobba heltid på en gång, att ta det lite lugnt, hinna vara ledig också. "Du mår inte bra av att jobba sådär mycket, det märkte du mycket väl förra veckan". Samma kväll, en kvart senare, ringde jag mamma och möts av hennes röst som yttrar samma ord som Emma sagt. Att jag inte kommer hinna med att leva om jag hoppar på ett nytt jobb direkt. Att det inte är värt pengarna och slitet. De har nog rätt.

Förra veckan var helvetisk. Jag trodde att jag skulle vara ledig, att jag skulle få dagdriva hela veckan, men så ringde de från ICA och bad mig hoppa in. Och jag hoppade in. Från tisdag till lördag, vissa dagar 9,5 timmar. Shit, inte konstigt att jag kände mig gråtfärdig flera dagar. Jag var som ett barn som blivit frånryckt sin julklapp innan den hunnit öppna den; jag hade sett fram emot en enda helt ledig vecka hela sommaren, men sedan blivit snuvad på den mitt framför näsan. Det är mitt eget fel, jag kan inte säga nej, jag vet.

Men summan av kardemumman, jag tror jag ska lyssna på Emma och mamma. Nu i Falun är jag ledig från jobb, jag fyller dagarna med så mycket... mening. Jag lär mig något nytt, jag njuter av naturen och det vackra vädret, jag tränar och använder kroppen, jag äter god mat och jag mår så bra. Tänk att ha det lite så här jämt. Att kunna låta allt vara en stund och ta en cykeltur, bara rensa tankarna. Det är det som kallas livskvalité.

Kanske Falun lär mig mer än bara bilkörning.