Ärligt talat, jag har fan slitit som ett djur, hela sommaren. Ibland 7 dagar i veckan. Ibland 12 timmar om dagen. 

Nu förtjänar jag att vara ledig, jag förtjänar att få sova tills jag vaknar, jag förtjänar att ta dagen som den kommer, jag förtjänar att träna, jag förtjänar att läsa böcker, jag förtjänar att spela teater, jag förtjänar att ta tag i saker jag skjutit upp och jag förtjänar att njuta av att göra ingenting.

Jag förtjänar att hitta tillbaka till mig själv.

För jag har börjat suddas ut i kanterna, jag har börjat tappa bort mig själv bland alla uniformer (när jag inte rensar ogräs t-shirt med Upplands-Brohus-logga sitter jag i kassan i ICA-skjorta och när jag väl är ledig därifrån studsar jag runt i Friskis & Svettis-kläder).

Visst älskar jag att arbeta, jag älskar att känna mig nyttig, älskar att tjäna pengar, älskar hur arbetsmoralen biter sig fast och tvingar mig att inte maska på jobbet, älskar att få beröm, älskar att klaga över hur trött jag är och älskar rutin i vardagen.

Men nu räcker det.

träffade Emma på tåget på väg hem från körteorikurs på bilskolan

vi ska åka till falun om 3 veckor

intensivkurs med sikte på körkort 

vi ska ta körlektioner på dagarna, plugga teori och spana in vad falun har att erbjuda i hunk-väg,

vi ska bo hos emmas farmor, gå powerwalks och sticka tjocka halsdukar

vi ska spela bingolotto, dansa gammeldans och göra staden osäker

JAG ÄR LADDAD!