På väg tillbaka till körskolan efter lunchen cyklar jag och Emma längs med strandpromenaden, sjön glittrar, höstfärgerna speglas i vattnet, hela världen är röd och gul och vacker och krispigt kall

Vi skriksjunger "Roy och Roger har en mack ihop, Roy och Roger har ett liv, en dröm, ett hopp, en -"

Plötsligt, utan förvarning, slirar jag till i gruset, däcken tappar fästet, jag far framåt, ringklockan plingar till, ekrarna skramlar, grus skrapas mot mina strumpbyxeklädda knän och jag slår i marken med en duns

hela världen snurrar när jag vimmelkantig kikar runt mig, överrumplad av det faktum att jag har ramlat med cykeln, ramlat med cykeln, för första gången i mitt liv! så hör jag ett frustande bakom mig, Emma sladdar in med sin cykel framför mig och kan knappt stå upp av bubblande skratt, hon viker sig dubbel och kvider

"jag fick med allt på film!"

JIPPIEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

VILKEN BEFRIELSE: jag flyger, jag är odödlig,

JAG HAR PRECIS KLARAT MANÖVERBANAN PÅ 32 SEKUNDER!

inga nedvälta koner, inga motorstopp, inte ett enda snedsteg

och vet ni vad?

jag var ensam i bilen!

utan att varken krocka eller dö!

(imorgon är det halkbana, det kommer jag klara galant, så det så!)