Idag övningskörde jag med pappa!

Vi började med att backa ut från infarten vid huset; jag pressade ner kopplingen, la i backen, kollade i speglarna, kände mig fett cool, gasade, backade lagom mycket, gasade och körde framåt och ut på vägen .... in my dreams. Läs allting fram till "backade lagom mycket", den biten är sanning, men resten av sanningen är att jag glömde att lägga i ettan efter backningen = hade fortfarande backen i, vilket resulterade i att jag fortsatte backa, jag backade över en dikeskant och ut på en leråker! Jag fick ett smärre frustrerat utbrott, pappa fick ett skrattanfall, jag började bortförklara mig genom att säga att jag gick i händelsernas förväg, pappa sa att det var tur att vi körde med flakbilen som är 4-hjulsdriven och kan ta sig upp för klippväggar, typ.

Vi fortsatte ut på grusvägen och handledar-pappa beordrade mig att stanna i första bästa uppförsbacke. Dags för övning i starta-i-uppförsbacke! Pappa förklarade hur jag skulle hitta dragläget, släppa bromsen, gasa och sakta släppa kopplingen för att jobba mig uppför backen utan att rulla bakåt. Jag försökte. Och försökte. Varje gång lät det lovande, motorn började varva, bilen tog ett mini-skutt framåt och sedan dog den. Motorstopp, 20 ggr i rad. "Du är så nära!" peppar pappa när jag är på väg att ge upp. Jag försöker igen, med stenhård koncentration kämpar jag med att släppa kopplingen lååångsamt. Det går! Bilen får kämpa, men det går, vi kommer upp för backen! Då tittar pappa ned på växelspaken och får skrattanfall nr 2; jag hade tvåans växel i när jag försökte komma upp för backen. "Inte konstigt att det gick trögt" konstaterar pappa och torkar skratt-tårarna. (senare testade jag att starta i en annan backe, på ettans växel den gången, och det gick som smort! jag är född till att starta i backe!)

Visst händer det att jag ibland, när jag vrider på huvudet, även vrider hela kroppen och därmed ratten, visst händer det att pappa blir svettig i pannan och skriker "BLICKEN PÅ VÄGEN, MANDA!", visst händer det att jag glömmer handbromsen i och ibland råkar gasa samtidigt som jag växlar,

men det händer också att jag växlar utan att behöva tänka, att jag bromsar mjukt i kurvorna, att pappa pustar ut, berömmer, säger "det gjorde du fint" och ler.

Min syster berättade precis om en uppgift hon fått på sin svenska-lektion. Uppgiften kallas "6 ords-novell". Det innebär att man får en rubrik på 6 ord som man ska skriva en A4-lång novell till. (Ex "Min tröja är för stor idag" eller "Han undrade vad som hade hänt")

Då fick jag en idé. DU, ja just DU som läser detta. Jag vill att du lämnar en 6 ord lång fras som kommentar, så skriver jag en novell av det.

Jag antar utmaningen, gör du?

GISSA VAD?

Det har öppnat en GARNAFFÄR i BRO! Precis bakom statoil, brevid postsorteringen. Nu har jag inte mer än 200 meter till ett eget litet paradis, perfekt att inhandla garn och sticka sig varm inför den kalla vintern som står för dörren. Bra priser också, hör och häpna, 39 kr för 200 gram acrylgarn av bra kvalitét! Skynda att fynda!