jag går inte ihop med teknikprylar

eller snarare,

de går inte ihop med mig

jag slarvade bort min mobil för ett tag sen och köpte en ny fin skapelse från sonyericsson.

efter 2 veckor började den krångla

i samtal så kopplades min röst bort, jag kunde höra andra men de kunde inte höra mig

okej, tänkte jag, det kan jag leva med, jag behöver inte prata i telefonen, jag kan skicka sms.

1 vecka senare fick displayens färger fnatt och började leva sitt eget liv

okej, tänkte jag, det kan jag leva med, det behöver inte vara rätt färger hela tiden, huvudsaken är att man kan se vad det står.

ytterligare 1 vecka senare började mobilen stänga av sig själv och displayen blev helt mörk.

det är INTE okej, tänkte jag, en mobil med svart display är värdelös, faktiskt. och nu har den dött så till den milda grad att den inte ens går att starta!

jag har fått rota fram en gammal hederlig nokia 3310

den kan man lita på!

det som är jobbigt är att alla nummer som jag precis kämpat för att få tillbaka (efter att jag slarvat bort min förra mobil) nu är borta

så jag får börja om från början...

jävla jävla teknikprylar!

STUDENTSKIVA IGÅRKVÄLL

ES3B DANS+TEATER+SKRIVARE

PÅ HARD ROCK

70/80-TALSTEMA

jag hade så kul,

antar att det var de magiska giftgröna skimrande party-cykelbyxornas förtjänst

och den glammiga kopparbruna glittriga bodyn

och det turkosa skärpet som pricken över i

med den outfiten förvandlades jag till värsta partykatten

och vägrade sitta still

utan minglade runt bland allt och alla

en mycket lyckad kväll, det tyckte nog de flesta

det gäller ju att passa på nu

för snart är det slut

shit, bara 9 dagar kvar

nedräkningen har börjat...

Studenten fullkomligt suger

pengar

konton övertrasseras,

sparbössor länsas,

föräldrar blir ruinerade

inom kort kommer hjorder av familjer kanta gatorna och desperat sjunga fina sånger med en hatt framför sig

för det här går snart inte

det går inte ihop

studenten - en omöjlig ekvation

studenten - friheten

fan jag trodde frihet var gratis?

igår var det middag hemma hos Kristina,

hela klassen var samlad

alla fick varsitt kuvert med sitt namn på, som fylldes med lappar

lapparna skrev man till varandra under kvällen, och lade i dem i respektive kuvert 

jag har gått igenom mitt kuvert om och om igen

jag är så berörd

att jag tårarna rinner här nu framför dataskärmen

så många fina ord, jag vill rama in varenda lapp

tack

nedskrivna tankar från 6 maj 2008:

Hur mycket klarar en människa på en dag?

2 timmar sömn på golvet i väntan på ett försenat flygplan

utvecklingssamtal med Kristina, orden rann ur munnen på mig, så mycket jag reflekterat över senaste tiden.

jag har förändrats, i och med slutproduktionen, låter känslorna ta större plats

mer spontan

mer livsvilja, styrka och samtidigt

så bräcklig

Jag är inget kontrollfreak längre.

Kristina lyssnade på allt jag sa, Kristina vars känslor i blicken gnistrar i regnbågens alla färger,

som när ljuset bryts i en prisma

Hur kunde jag tro att jag kan sluta här? Sluta med teater?

Inte en chans,

jag har bara börjat, det säger jag er världen,

jag har bara börjat.

nedskrivna tankar från 26 april 2008:

Är det nu vuxenlivet börjar?

Jag ska starta eget.

Eget företag, alltså.

Ev tillsammans med Lovisa, vi måste bara gå igenom några mindre detaljer först. Lära oss deklarera t ex, förstå vad F-skattesedel är, kunna betala räkningar. Enkla smådetaljer.

Nu börjar vuxenlivet. Och det kan väl inte vara så svårt?

En optimistisk vind drar fram över oss.

Små studentkalvar på väg ut i vuxenlivet: grönbetet

och ingenting är omöjligt

nedskrivna tankar från 25 april 2008:

Jag har för första gången i mitt liv skippat en inlämning. Förvånande för vissa, men självklart för mina klasskamrater. Enligt dem lever jag nu bara upp till mitt namn. Den senaste månaden har nämligen mitt smeknamn i klassen blivit Amanda "who gives the fuck" Dahllöf.

Men vad betyder en simpel text om arkitektur och bostadspolitik när solen skiner på en klarblå himmel, alla är samlade och Stockholm är som vackrast?

     ingenting, mina kära vänner, ingenting.

Amanda gives the fuck angående en onödig inlämning, utan bryr sig istället om att fånga dagen

nedskrivna tankar från 24 april 2008:

idag var en fantastisk dag

en sån där dag när man önskar att någon filmat alltihop

en dag man vill ta fram i november och känna värmen sprida sig från topp till tå trots regnet och kylan utanför

3A höll soulkonsert i skolan

soul live får väl vem som helst på solskenhumör!

sedan väntade Sebbe och Alex film i aulan; 1 ½ timme konstant skratt

efter det ville ingen gå hem

våra fötter styrde oss mot skanstull där det inhandlades öl&chips / bröd&philadelphiaost&apelsinjuice (beroende på individuellt humör) och så siktet inställt på närmsta park

det sägs att gräset alltid är grönare på andra sidan,

 men det är fel.

gräset var så grönt det kunde bli

... och gröna blev vi

det blev brottningsmatcher och gräsfläckarna bredde ut sig över alla jeansklädda knän och vita sneakers

men det var det värt

idag var en fantastisk dag.