igår var det middag hemma hos Kristina,

hela klassen var samlad

alla fick varsitt kuvert med sitt namn på, som fylldes med lappar

lapparna skrev man till varandra under kvällen, och lade i dem i respektive kuvert 

jag har gått igenom mitt kuvert om och om igen

jag är så berörd

att jag tårarna rinner här nu framför dataskärmen

så många fina ord, jag vill rama in varenda lapp

tack

nedskrivna tankar från 6 maj 2008:

Hur mycket klarar en människa på en dag?

2 timmar sömn på golvet i väntan på ett försenat flygplan

utvecklingssamtal med Kristina, orden rann ur munnen på mig, så mycket jag reflekterat över senaste tiden.

jag har förändrats, i och med slutproduktionen, låter känslorna ta större plats

mer spontan

mer livsvilja, styrka och samtidigt

så bräcklig

Jag är inget kontrollfreak längre.

Kristina lyssnade på allt jag sa, Kristina vars känslor i blicken gnistrar i regnbågens alla färger,

som när ljuset bryts i en prisma

Hur kunde jag tro att jag kan sluta här? Sluta med teater?

Inte en chans,

jag har bara börjat, det säger jag er världen,

jag har bara börjat.

nedskrivna tankar från 26 april 2008:

Är det nu vuxenlivet börjar?

Jag ska starta eget.

Eget företag, alltså.

Ev tillsammans med Lovisa, vi måste bara gå igenom några mindre detaljer först. Lära oss deklarera t ex, förstå vad F-skattesedel är, kunna betala räkningar. Enkla smådetaljer.

Nu börjar vuxenlivet. Och det kan väl inte vara så svårt?

En optimistisk vind drar fram över oss.

Små studentkalvar på väg ut i vuxenlivet: grönbetet

och ingenting är omöjligt

nedskrivna tankar från 25 april 2008:

Jag har för första gången i mitt liv skippat en inlämning. Förvånande för vissa, men självklart för mina klasskamrater. Enligt dem lever jag nu bara upp till mitt namn. Den senaste månaden har nämligen mitt smeknamn i klassen blivit Amanda "who gives the fuck" Dahllöf.

Men vad betyder en simpel text om arkitektur och bostadspolitik när solen skiner på en klarblå himmel, alla är samlade och Stockholm är som vackrast?

     ingenting, mina kära vänner, ingenting.

Amanda gives the fuck angående en onödig inlämning, utan bryr sig istället om att fånga dagen

nedskrivna tankar från 24 april 2008:

idag var en fantastisk dag

en sån där dag när man önskar att någon filmat alltihop

en dag man vill ta fram i november och känna värmen sprida sig från topp till tå trots regnet och kylan utanför

3A höll soulkonsert i skolan

soul live får väl vem som helst på solskenhumör!

sedan väntade Sebbe och Alex film i aulan; 1 ½ timme konstant skratt

efter det ville ingen gå hem

våra fötter styrde oss mot skanstull där det inhandlades öl&chips / bröd&philadelphiaost&apelsinjuice (beroende på individuellt humör) och så siktet inställt på närmsta park

det sägs att gräset alltid är grönare på andra sidan,

 men det är fel.

gräset var så grönt det kunde bli

... och gröna blev vi

det blev brottningsmatcher och gräsfläckarna bredde ut sig över alla jeansklädda knän och vita sneakers

men det var det värt

idag var en fantastisk dag.

hej jag heter amanda

och jag lever

nästan en hel månad har gått sedan det senaste blogginlägget

jag har inte haft tid att uppdatera för det har varit fullt upp, hela tiden

jag känner mig helt ny

en ny amanda

med 1000 nya erfarenheter och tankar i bagaget

lite dagboksanteckningar på hederligt papper skrivet med hederlig bläckpenna har jag dock skrivit denna månad

en bråkdel tänker jag dela med mig av här och nu

se nästa inlägg