Tänk vad världen är liten!

Jag och Emma drog till O'Learys och såg the Lance spela (det är ingen fara om ni inte vet vilka de är; de är ett lokalt band från Borlänge, som både låter och ser ut precis som Mando Diao)

Vi shakar loss bland alla snyggingar på dansgolvet (tro det eller ej, men Falun har mycket att bjuda på!). Plötsligt står jag framför en blond krulltott som jag tycker mig känna igen. Vi får ögonkontakt, han ler lite osäkert i nån hundradels sekund, sedan skiner han upp.

"Amanda?!" mimar hans läppar och jag skrattar till lite förvirrat men glatt och ger honom en kram. Det är Linus, en kille från musikklassen på Frysen, alltså från min förra parallellklass! Hur sjukt är det inte på en skala att vi träffas på en liten krog i en liten håla i en vrå av Sverige?!

Vi har kul, Linus berättar att han pluggar musikproduktion här, vi berättar att vi pluggar körkort, det blir en lyckad kväll

och på onsdag ska vi ut igen, tillsammans med Linus, och göra stan osäker!