Emma emigrerar, just i denna stund, 100 mil bort från mig

trots att jag försökte att hålla masken när jag kramade henne hejdå igår river det i kroppen på att vara utan dig. Du har blivit så mycket för mig!

Det här inlägget är tillägnat Emma Kakan Calle Carlsson (kärt barn har många namn)

I bakgrunden, just i skrivande stund, rappar Timbuktu "Säg inte Nä, säg JÄ!" Det passar bra in på den känsla jag har när jag tänker på dig och våran tid tillsammans. Istället för att säga nej och vänta på ett perfekt tillfälle har vi bara kört på, och det har ofta blivit perfekt! Lite inspireras vi nog av våra hatkärleks-objekt Luffarna (you know who), vi är lite spontana på ett hörn, lite lagom.

Inga diggar Familjen så som vi gör, headbangandes med basdunk som letar sig in i varenda cell i kroppen, genom dalarnas skogar i en liten silverfärgad toyota yaris. Vi tror att vi är coolast i världen, det är fint.

Vi har kissat på en parkering i Sala med stjärnorna glimmandes ovanför oss för att några timmar senare vakna i en mjuk säng/soffa tillsammans med en kramgo björn/galenskaparna-lookalike med dunkande huvudvärk. Vi har dansat på Borlänges gator med varsin vin&sprite-fylld kåsa i högsta hugg, vi har stött på ordvitsande Pablo som stötte på dig och jag fick äran att viga er, du i ljusgul overall, han i klarblå hotpants, fulla, unga och lyckliga i sommarnatten. Vi har svurit över Andreas jävla petighet, analyserat varenda trafikskylt i Falun city, klippt luggar till Bloc party och blivit snyggast i stan. Vi har fotat spagetti på balkongen i solen, vi har dåsat till av paltkoma i kökssoffan, vi har köpt garn i härliga mängder, färger och former.

Och Myrorna i Falun blev sig aldrig likt efter att vi länsat dem på allt utav värde (plus lite till).

Jag tar stolt åt mig äran för att ha parat ihop dig, (eller nej okejdå, ni parade ihop er själva, men utan mig hade ni aldrig träffats kanske!) med din pojkvän Anton the Flower.

Vi har boxats och kramats om vartannat. Vi har varit berusade på vin och på livet och sett sthlm under oss från Utbildningsdepartementets tak. Vi har slötittat på Ellen deGeneres show, vi har sprungit runt Tisken som värsta hurtbullarna, vi har stånkats och svettats tillsammans i Faluns gym med snygga muskler i sikte. Vi har suttit i en hönsgård under årets första timme, trots att det var svinkallt och den snötäckta hönsgårdstrappan lämnade blöta märken på klänningen och vårt samtal lämnade märken i mitt minne av dig.

Emma, dig har jag kunnat ringa när som helst hela hösten och dragit med dig på alla möjliga och omöjliga konstiga grejer, du bangar aldrig, tack. Det inspirerar mig!

Nu är jag lagom sentimental så det är dags att sluta skriva. Först tänkte jag banga på the Mudders spelning ikväll. Sen tänkte jag på dig Emma. Du skulle aldrig banga. Det ska inte jag heller. Så jag tar mig i kragen och går och duschar och dressar upp till party-outfit nu, det är vad du skulle gjort! Hoppas du får den superfint i Kittelfjäll, vi ses om 4 månader och då jävlar får Borlänge och Peace & Love återigen en chock

sen väntar Polen, Slovakien, Serbien, Rumänien och övriga Östeuropa på att bli våldgästat, interrailkortet hägrar!

Tack för allt Emma, vi ses snart igen!

Det är dag nummer två år 2009

Amanda ligger på golvet i sitt rum

bland drivor av smutsiga kläder

och obetalda räkningar i högar

hopknycklade snorpapper

diverse tidningar

och halvfulla bortglömda tekoppar

iklädd noppriga långkalsonger

en urtvättad reklam-tshirt

håret är tovigt och ovårdat, i trassliga testar hänger det framför hennes ansikte

hon kurar ihop, ligger i fosterställning, armarna hårt lindade kring benen

brevid henne en pizzakartong med intorkade rester av tomatsås och smält ost, det skvallrar om hennes senaste måltid

sin ipod hårt i handen, så hårt att knogarna vitnar

A Lack of Color med Death Cab spelas på repeat,

så som de senaste timmarna

hon har gjort slut på de senaste månadernas förhållande

känner sig hemsk. och elak

men tyck inte synd om henne, det är hennes eget fel att det blev som det blev

att hon sårat en av hennes bästa vänner

inget ont som inte för något gott med sig, tänker hon

och försvinner bort i en konstig dvala

2009 börjar så bra så