Idag har det shoppats så det stod härliga till!

jag, becka och lovisa lassade kundvagnen full när vi körde superrace i gångarna på IKEA

det är så mycket man behöver! galgar, skohyllor, matlådor, tallrikar, kuddar, lakan, krokar... massa småplock som bara liksom sögs ned i kundvagnen från hyllorna.

Efter IKEA fortsatte den hysteriska handeln, vi ockuperade Textilcentrum i Sundbyberg, och fyndade på Stadsmissionens secondhand-butik. Lovisa köpte finfina vinglas, och jag fyndade två lampfötter & en porslinstallrik där det står "from Israel with love". Jag vet att det just i denna stund pågår ett krig som Israel är inblandat i. Jag måste erkänna att jag inte är insatt i vilka som krigar mot vilka och varför... Jag vet alltså inte om det är rätt eller fel av mig att ha en porslinstallrik som hyllar Israel i min ägo. Lovisa vet inte heller.. Vi tänkte att det kommer säkert att komma hem intellektuella människor till oss som har koll på världssituationen och som kan förklara kriget för oss. Men det står ändå "love", kärlek, och kärlek kan väl aldrig vara fel?

Till sist hälsade vi på i färgaffären (det finns en snygg bygg-kille som jobbar där, smal och gänglig, halvlångt mörkt hår - påminner om jonas hassen khemiri faktiskt, fast han verkar lite trött på livet, men det kanske inte är så konstigt, hur kul kan det vara att jobba i en färgaffär i sundbyberg dagarna i enda liksom? han vill säkert ut och bygga hus! men han hjälpte mig att blanda till färgen jag skulle ha i alla fall! han sa att 1 liter skulle räcka till 4 stolar.....hoppas, hoppas, HOPPAS att den inte räcker! då får jag gå dit igen och köpa mer!)

Puh. Vi lassade in alla våra fynd i Lovisas pappas bil och körde dem till Näckrosen. Bra jobbat!

Lovisa lämnade tonåren bakom sig igår, nu kan hon räta på sig, ta ansvar och handla sprit lagligt i detta land, hurra hurra! Jag, Emilie och Lovisa firade med en liten supé i Näckrosen ikväll, det var typ omöjligt att hitta någon mat som alla kunde äta - alltså något som inte innehåller kött/fisk/fågel, balgväxter: bönor/linser, soja, morötter, gluten: pasta/bröd/mjöl, nötter eller pollen. Pollen är ganska lätt att utesluta, men allt annat...! Hua. Det blev en tomatgratäng med parmesan, serverat med hallumiost. Vi konstaterade att det är typ det enda vi kommer att kunna äta tillsammans. Men hellre det är ingenting (hoppas ingen blir allergisk mot tomater bara, då blire knivigt!). Vi tände ljus i mina nyputsade kopparljusstakar och provsatt i kökssoffan med fårskinn i.

Efter maten blev det underhållning, raka vägen till Södra teatern för att se Rasmus i Krig på fjärde våningen. Mycket mycket bra uppsättning, rolig & rapp!

Efteråt öppnade baren och på programmet stod improvisationsteater. Det är löjligt att beskriva hur sjukt bra det var, hur extremt roligt och spontant impro är. Det måste upplevas! Vi fick ont i kindmusklerna, nu är skrattbehovet uppfyllt för flera veckor framåt!

Nu väntar en kopp grönt te och några avsnitt OC i soffan med Nea. Vad skönt det är med jullov!

åh gud nu har jag skrivit ett sånt där sorgligt inlägg igen

jag är inte särskilt sorglig egentligen, det har varit en fin dag

har promenerat elljusspåret i hällkana och möblerat mitt nya rum

men vintern hänger efter mig som en osalig ande, den biter sig fast och trots att snötäckta trädtoppar, frostiga trafikskyltar och rosiga kinder är något av det vackraste som finns,

längtar jag efter våren.

Ikväll var Emilie hemma hos mig på middag, fast hon är både sån där vegetarian och glutenintolerant så hon kunde bara käka vitkålssallad och blåbärskräm (sorry empan!), men det var trevligt och mysigt och vi såg en gullig film på svt om kärlek

sen följde jag henne till pendeltåget.

Ni vet ibland gör man upp musikvideor i huvudet

jag höjer volymen nästan till max

Coldplay fyller mig med Fix You

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need

jag fäller upp kragen på jackan

på väg hem från Bro station

ökar på stegen, rask promenad under gatlyktorna

frosten på trottoaren glittrar

jag ser mig själv

tights och stor tshirt, håret samlat i en knut uppe på huvudet, ensam i en lägenhet

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
en glödlampa lyser upp rummets kala väggar

jag packar upp böcker ur en banankartong, brer ut ett överkast över sängen, vecklar ut porslinsmuggar ur tidningspapper

ställer varsamt in dem i köksskåpen

But if you never try you'll never know

sjunker ned på sängen

plockar upp något ur flyttkartongen vid mina fötter

kameran zoomar in

ett fotografi, på min familj

Lights will guide you home

där blir jag sittandes, tills trycket blir för svårt

i slow motion glider tavlan ur händerna

med en smäll ned i golvet, glasbitar sprids kring mina fötter
I will try to fix you

kameran zoomar ut ur rummet, ut genom fönstret

med hela huset i bild,

skymtas i varje fönster en ensam gestalt på en säng

och snöflingorna faller i vinternatten

Idag gick första flyttlasset till Näckrosen, mitt nya hem. Jag, pappa, Nea och Viggo hämtade en säng hos farmor och farfar, släpade ned en soffa, en kista, ett stort bord, stolar, en kökssoffa och en lampa från vinden, lastade in allt i en hästtransport och körde iväg. E4:an raka vägen till Solna.

"ÅÅH, vilken mysig bio!" utbrast Viggo när vi körde förbi Filmstaden.

"Mmm, jag vet, här kan vi gå på bio när du kommer och hälsar på mig", svarade jag.

"Jag ska hälsa på dig varje dag, Manda.."

Lägenheten såg ut som ett bombnedslag, Lovisa flyttade in i måndags och har börjat få lite ordning på sitt rum (under det tjocka lagret av omkringslängda kläder, förstås). Mitt rum har ingen styrsel alls, allt står huller om buller. Ändå kan man gå runt och tänka sig hur mysigt det kommer att bli, för det finns känsla på Näckrosvägen 24. Huset är byggt 1946, det är rejält och funktionalistiskt. Pappa gav tummen upp för lägenheten, "den var ju stor för att vara en tvåa!".

Jag är riktigt nöjd med väggfärgen jag har valt, äggskalsvit. Den är fräsch och ljus och funkar till allt (särskilt mina trämöbler!). Jag började planera möbleringen lite smått, gick runt och tog ögonmått, mumlade högt för mig själv, överlade mina idéer med Nea.

"Det här var riktigt kul!" flinade hon och erbjöd sig att hänga med mig dit imorgon igen för att möblera iordning. Så vi åker dit imorgon, jag, Nea och Viggo och fixar med lägenheten. Det känns så bra, jag trodde jag skulle förlora er syskon nu när jag flyttar, men det behöver kanske inte bli så.. Ni är alltid välkomna hem till mig!

Det kommer ordna sig,

på alla sätt.

Jag lämnade Näckrosen med en varm känsla i magen.

Emma emigrerar, just i denna stund, 100 mil bort från mig

trots att jag försökte att hålla masken när jag kramade henne hejdå igår river det i kroppen på att vara utan dig. Du har blivit så mycket för mig!

Det här inlägget är tillägnat Emma Kakan Calle Carlsson (kärt barn har många namn)

I bakgrunden, just i skrivande stund, rappar Timbuktu "Säg inte Nä, säg JÄ!" Det passar bra in på den känsla jag har när jag tänker på dig och våran tid tillsammans. Istället för att säga nej och vänta på ett perfekt tillfälle har vi bara kört på, och det har ofta blivit perfekt! Lite inspireras vi nog av våra hatkärleks-objekt Luffarna (you know who), vi är lite spontana på ett hörn, lite lagom.

Inga diggar Familjen så som vi gör, headbangandes med basdunk som letar sig in i varenda cell i kroppen, genom dalarnas skogar i en liten silverfärgad toyota yaris. Vi tror att vi är coolast i världen, det är fint.

Vi har kissat på en parkering i Sala med stjärnorna glimmandes ovanför oss för att några timmar senare vakna i en mjuk säng/soffa tillsammans med en kramgo björn/galenskaparna-lookalike med dunkande huvudvärk. Vi har dansat på Borlänges gator med varsin vin&sprite-fylld kåsa i högsta hugg, vi har stött på ordvitsande Pablo som stötte på dig och jag fick äran att viga er, du i ljusgul overall, han i klarblå hotpants, fulla, unga och lyckliga i sommarnatten. Vi har svurit över Andreas jävla petighet, analyserat varenda trafikskylt i Falun city, klippt luggar till Bloc party och blivit snyggast i stan. Vi har fotat spagetti på balkongen i solen, vi har dåsat till av paltkoma i kökssoffan, vi har köpt garn i härliga mängder, färger och former.

Och Myrorna i Falun blev sig aldrig likt efter att vi länsat dem på allt utav värde (plus lite till).

Jag tar stolt åt mig äran för att ha parat ihop dig, (eller nej okejdå, ni parade ihop er själva, men utan mig hade ni aldrig träffats kanske!) med din pojkvän Anton the Flower.

Vi har boxats och kramats om vartannat. Vi har varit berusade på vin och på livet och sett sthlm under oss från Utbildningsdepartementets tak. Vi har slötittat på Ellen deGeneres show, vi har sprungit runt Tisken som värsta hurtbullarna, vi har stånkats och svettats tillsammans i Faluns gym med snygga muskler i sikte. Vi har suttit i en hönsgård under årets första timme, trots att det var svinkallt och den snötäckta hönsgårdstrappan lämnade blöta märken på klänningen och vårt samtal lämnade märken i mitt minne av dig.

Emma, dig har jag kunnat ringa när som helst hela hösten och dragit med dig på alla möjliga och omöjliga konstiga grejer, du bangar aldrig, tack. Det inspirerar mig!

Nu är jag lagom sentimental så det är dags att sluta skriva. Först tänkte jag banga på the Mudders spelning ikväll. Sen tänkte jag på dig Emma. Du skulle aldrig banga. Det ska inte jag heller. Så jag tar mig i kragen och går och duschar och dressar upp till party-outfit nu, det är vad du skulle gjort! Hoppas du får den superfint i Kittelfjäll, vi ses om 4 månader och då jävlar får Borlänge och Peace & Love återigen en chock

sen väntar Polen, Slovakien, Serbien, Rumänien och övriga Östeuropa på att bli våldgästat, interrailkortet hägrar!

Tack för allt Emma, vi ses snart igen!

Det är dag nummer två år 2009

Amanda ligger på golvet i sitt rum

bland drivor av smutsiga kläder

och obetalda räkningar i högar

hopknycklade snorpapper

diverse tidningar

och halvfulla bortglömda tekoppar

iklädd noppriga långkalsonger

en urtvättad reklam-tshirt

håret är tovigt och ovårdat, i trassliga testar hänger det framför hennes ansikte

hon kurar ihop, ligger i fosterställning, armarna hårt lindade kring benen

brevid henne en pizzakartong med intorkade rester av tomatsås och smält ost, det skvallrar om hennes senaste måltid

sin ipod hårt i handen, så hårt att knogarna vitnar

A Lack of Color med Death Cab spelas på repeat,

så som de senaste timmarna

hon har gjort slut på de senaste månadernas förhållande

känner sig hemsk. och elak

men tyck inte synd om henne, det är hennes eget fel att det blev som det blev

att hon sårat en av hennes bästa vänner

inget ont som inte för något gott med sig, tänker hon

och försvinner bort i en konstig dvala

2009 börjar så bra så

tänk att börja år 2009 med att ligga på ett köksgolv och gråta

... det kan bara bli bättre, det kan bara bli bättre