Han är lång och ranglig, står nästan och hukar sig, som att taket är för lågt för att han ska kunna sträcka ut sin fulla längd. Han är smal, senig, har långa pianofingrar som han använder till att gestrikulera med för att understryka allt han säger. Han talar engelska och franska omvartannat, men mest svenska. Hans hållning och sätt att tala är avslappnat och vardagligt, men glöden i hans ögon skimrar.

Han är så vacker att det är svårt att ta in hela honom på samma gång. Jag vet inte om jag ska blunda, för att bara koncentrera mig på hans röst som leker med orden och förklarar på ett sätt som är lätt att förstå,

eller om jag bara ska titta på hur känslorna i hans ansikte skiftar,

eller hur han rör sig

eller om jag faktiskt ska koncentrera mig på vad som sägs och lära mig något av den här föresläsningen.

Han heter Jonas Hassen Khemiri

och jag är helt jävla förälskad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har börjat öva min självdisciplin. Självdisciplin kan vara bra att ha om man till exempel ska plugga på högskola, då måste man plugga ibland och inte bara se på youtube-filmer, samma sak om man startar eget företag, då måste man jobba ibland och ...

     Idag är det 10 månader sedan jag somnade på den här mannens säng och låg som en död fisk, omöjlig att få liv i, och mannen fick boka hotell åt oss i Alicante alldeles själv. Jag var trött för att vi hade varit ute och cyklat längs ängar och v...

jag borde gå ut och gå eller ta en löptur i solen men jag har fastnat inne, för min sporify-playlist är så bra att jag inte vill gå härifrån! ...

Idag har jag varit ledig så jag tog en stärkande promenad i solskenet. Snubblade på en liten kinesisk butik med namnet "Vegetarisk livs" i Nyfors (alias Eskilstunas Chinatown) och gick in. Jag var den enda kunden i den lilla butiken så expeditens ful...