THE MAGIC NUMBERS KOMMER TILL STHLM! jag måste dit, måste se dessa soulpoppiga syskon med hjärta och smärta och lite stråkar och mycket känsla,

de var i Sverige förra året vid den här tiden också, några dagar efter min födelsedag men jag var inte där.. så ska det inte bli i år!

jag vill stanna upp mitt i julruschen och gå dit och lyssna!

vill du?

the magic numbers

strand, hornstull

19 & 20 december

http://www.luger.se/_bokaband_visa2.asp?PK_Id=835

vad vore världen utan alla fina människor?

30 minuter efter det senast publicerade inlägget "fett deppo" plingar mejlboxen till och ord från Lovisa fyller skärmen, en checklista på saker som hon tycker att jag erbjudit henne och inspirerat henne till, en uppmuntran till att fortsätta och kämpa och våga fråga

på lunchen kommenterar Morsan i bloggen med kloka ord ur klarsynt vinkel, klockrent såklart eftersom hon känner mig utan och innan.

nu på eftermiddagen smsar Seth och frågar vilket tåg jag ska ta hem (jag vet inte om det beror på att han läst inlägget, kanske, kanske inte, om inte var det trevligt ändå)

tack, varje liten hälsning värmer!

jag känner mig grå och urvriden och helt jävla värdelös

kanske är det bara december och mörkaste tiden på året och att mörkret letar sig inåt och biter sig fast i magtrakten

som en ständigt molande oro

jag somnade igårkväll med bultande huvudvärk

och vaknade imorse med ett utspritt tryck över hela pannloben

duschade, klädde på mig och gick till jobbet som en zombie

nu sitter jag vid mitt bord på kontoret

det är tyst

jag orkar inte ta mig för något

för jag vet inte vad jag ska ta mig för

smekmånaden är över nu, första månaden som "ny på jobbet" har passerat och det är dags att jag börjar producera nu

jag måste visa framfötterna, genomföra projekt och utveckla verksamheten

men hur?

jag vet inte hur jag ska göra.

hittills har jag bara snackat. missbrukat fina ord som "ungdomsverksamhet" och "konkretisera", fastän allting egentligen känns flummigt

för jag vet inte vad jag, rent konkret, kan erbjuda

så istället sitter jag här och skriver ett deppigt inlägg i min blogg som ändå inte spelar nån roll och försöker le och se ut som att jag jobbar och allt flyter på men egentligen vill jag gå härifrån och smälla i dörren och skrika

eller helst ta tag i allt och genomföra det som jag är anställd för att genomföra med bravur och så blir alla nöjda och glada.