Teknikprylarna jävlas med mig igen, jag har sagt det förr och jag säger det igen; 2008 är året då mobiltelefonerna gör uppror mot Amanda Dahllöf. Jag gick S:t Eriksgatan fram, sent ikväll efter middag med Ung Folkbildnings-gänget (det projekt jag är anställd i på jobbet) på Helenes krog på Norrmälarstrand, gott med lax-tacos, trevlig stämning och avslappnat. Lite väl avslappnad var jag nog, drog slarvigt upp mobilen ur fickan för att kolla klockan och tankarna fokuserade på att hinna med 22.46-tåget från Karlberg. Mobilen åker upp, hal i handflatan, jag skymtar displayen men bara för en hundradels sekund, sedan glider min undersköna svart-grön-vita skapelse från Nokia ur min hand, ned på gatan med en oroväckande smäll, en studs - baksidan lossnar, en studs till - simkortet flyger ut och tillsammans med framsidan och batteriet far dess med en tredje studs ned i rännstenen i en smutsig vattenpöl. Det bubblar runt om mobilen när den sakta sjunker mot asfaltsbotten.....