"För ett år sedan gjorde vi det här, på Fryshusets Gymnasium, och nu gör vi det igen, vi har arbetat hårt och samlats kring samma sak igen, vi har en produktion. Skillnaden nu är att vi har gjort allt själva, på egen hand¨, det är så häftigt!" Rasmus röst som viskar i mitt öra, långa mjuka kramar som aldrig vill ta slut. Två Systrar och Marie har haft urpremiär!

Vi minglar runt på premiärfesten och bara myser, stolta över vad vi åstadkommit, ödmjuka inför varandra, en arm runt midjan där, en ryggdunk här, ett ripidipidii med jämna mellanrum.

Vi uppskattar alla varandras arbete, alla har sin plats och uppgift, alla har sina ess i rockärmen och alla är bra på något.

Det här är den mest välfungerande grupp jag fått arbeta med, ni är så fina och speciella, jag gillar er!

Jag känner mig viktig, delaktig, aldrig ensam, det finns alltid någon att be om hjälp och alltid någon att hjälpa.

Tack.