30/5 2008: VILKEN DAG!

jag stod där mitt i vimlet med gräsliga maskotar i otaliga djurskepnader i blågula band runt halsen med studentmössan klibbande tajt mot pannbenet och skriksjöng studentsången

lärarna kramade hårt och viskade lyckönskningar i örat som knep till i hjärtat, pappa var stolt som en tupp när han kramade om mig ute på parkeringen och fick tårar i ögonen när han fick se mina betyg med 28 MVG & 3 VG

det bar iväg på flaket in till stan och oj, vilken fest till vårt klass-soundtrack I wan’t you back med Jackson Five

sen direkt till mottagningen som mamma och c/o förberett så fint, och jag kramades med släkt och vänner och tog emot vinglas, körkortslektioner och tal och känslorna var i en enda röra när mamma visade bilder från när jag var barn och pratade om vem jag är och lyckades sätta allt på pricken

senare på kvällen blev slutskivan dissad framför att hänga med klassen och annat folk på Långholmen, där luften var sommarljummen och vattnet skvalpade mot bryggan och jag ville stanna tiden när jag insåg att nej för fan, jag vill inte att det ska ta slut, jag vill fortsätta gymnasiet

på morgonen,

den allra första dagen i resten av mitt liv,

mötte jag, lovisa, niclas och sebbe soluppgången på skanstullsbron, älskade bro som vi promenerat över i 3 år till och från skolan,

himlen färgade av sig över vattnet i ett blekrosa skimmer, några fåglar kvittrade i fjärran

och vi bröt hela tystnaden med att skrika ut allt vi hållit inom oss/allt vi ville säga just då

det var att livets dörr står på vid gavel

jag trodde att studenten var slutet

Men solen gick faktiskt upp

dagen efter också