anländer till Pannrumsteatern, 1 timme försenad

flera personer saknas, utan att ha lämnat meddelande om deras frånvaro

energinivån är lika med noll

"vi går hem nu, skit i det här det är ändå ingen som vill göra nåt"

"nejmen kom igen nu ska vi repa eller?"

"mm..."

vi halvligger i sofforna i köket

jag har med mig mutor till gruppen för att jag var sen, klyver äppelklyftor och bryter mörk choklad med smak av citron och ingefära, ställer fram på bordet för alla att ta för sig

energin stiger en millimeter

alltså, förlåt. förlåt för att jag var sen, och ofta kommer sent till repetitionerna. förlåt för att jag är en dålig förebild, och sätter en "skitsamma"-ribba. jag vet att jag är viktig i gruppen, i vår pjäs är alla viktiga, och det jag gör påverkar alla andra.

det är mycket nu, på gränsen till för mycket.

men jag ska verkligen bättra mig.

Jag har haft en bra (och fullspäckad) helg!

Har prioriterat mitt uppdrag som Scenograf i teater Rani´s uppsättning Två Systrar och Marie, länsat Stockholms secondhand-utbud på passande kostym. Det känns så proffsigt att vara scenograf, det känns så glammigt att glida runt, känna på kvalité, nypa i scarfs och handskar och titta på skor. Och plocka ihop galge efter galge, färgmatcha, lägga till och plocka bort, nöja sig och köpa för väl tilltagna projektbidragspengar.

Nu blir inte kostymen särskilt storslagen, det blir inte guld och volanger och siden och pärlor, det blir mer naturligt, mänskligt och vardagligt. Men det är det som är meningen, det är tanken bakom det hela.

Jag anlände till repetitionen igår med en färdig galge till var och en av skådespelarna, delade ut dem och så fick de prova. Kändes sjukt proffsigt, och se dem stå på scenen iklädda det som jag nogrannt valt ut, att passformen, siluetten, färgerna - allt, stämde överrens!

Det drar ihop sig, två veckor till premiär nu!

Boka biljett genom att mejla rani.bokning@gmail.com!