Jag tänkte att det kunde vara en kul grej, hade 2 fribiljetter till Dödsdansen av Strindberg på Dramaten, så jag frågade teater-trean om han ville följa med. Självklart, självklart ville han det!Så där satt vi. I salongen med blickarna fästa på Stora Scenen, eller snarare, MIN blick var fäst på Stora Scenen. I ögonvrån såg jag att han såg på mig. När han la armen om mig kände jag paniken välla upp inuti, nej nej nej, det var så fel, jag är inte intresserad, hur fan visar man det? Jag kunde inte säga nåt, munnen kändes torr och jag hittade inga ord. Jag lutade mig framåt, bort från honom, lite diskret, men armen låg kvar. Och smekte min axel. Jättemysigt, om jag skulle velat det. Men nej. Hur säger man att man inte är intresserad? På ett snällt sätt?Jag vet inte. Så jag sa inget. Lät bli. Så han vet ingenting, kanske tror han att känslorna är ömsesidiga? Att jag inte närmade mig för att jag är blyg?Fan. Jag vill inte såra. Men jag kan inte låtsas för att vara snäll heller.