idag har jag räddat 3 liv

genom ett stick i armen,

kopplat till en slang som pumpade 4,5 dl blod ut i en plastpåse

detta blod fördelas i 3 påsar,

plasma, lättcellskikt med trombocyter & röda blodkroppar som kommer att användas inom 6 veckor av människor i nöd

kanske vid en svår förlossning: ett efterlängtat barn kommer till världen, blir älskat högst av allt av sin mor och familjelyckan är total

kanske vid en trafikolycka: en nybliven körkortsinnehavare får en andra chans efter en snäv kurva

kanske vid en höftledsoperation: någons pappa slipper halta och kan åter uppleva känslan av att kunna gå obehindrat

alla dessa människor, alla dessa människoliv som kan räddas, som kan återfå hoppet

på grund av mig!

... jag är en hjälte!

det behövs ytterligare 20.000 blodgivare i Stockholm;

bli en hjälte du med!

"Jag har läst hela din blogg Amanda; du har ju skills!" utbrast Emilie plötsligt och helt utan förvarning idag på lunchrasten så att jag nästan satte knäckebrödsmackan med färskost på i halsen. "Fast du verkar inte så aktiv längre... Du funderar inte på att börja blogga igen?"

OJ. Min blogg, en kvarlevnad från en svunnen tid, en samling dammiga minnen och meningslöst svammel, som aldrig riktigt under sin livstid hann nå sin kulmen, men å andra sidan inte heller riktigt har dött ut. Det kanske är dags att prova tangenterna igen? Se om de fortfarande passar mina fingrar? Varför inte?

Egentligen kanske jag borde skriva någon sorts sammanfattning om vad som hänt i mitt liv ända sedan det senaste inlägget (18 oktober 2007), jag har fått önskemål om det, men det har hänt så mycket... att skriva en lång utläggning som de få läsare jag mot förmodan har bara vill skumläsa och scrolla ned så fort som möjligt is not my cup of tea..

Och desto mer spännande blir det ju förstås om man får tillgång till en liten pusselbit i taget, och får gissa sig till det förflutna genom att ta del av nutiden!

Så:

Mina Damer & Herrar,

härmed förklarar jag denna blogg

återinvigd!