nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev sist

och mycket har förändrats; jag har förändrats

Den goda människan från Sezuan blev succé, minst sagt!

och det var det värt, vi kämpade och slet nästan dygnet runt sista veckan, kändes det som. allt var teater, från morgon till kväll

vi slängde ur oss repliker till kors och tvärs, tänk att det finns en replik för varje tillfälle,

och klassen växte ihop, till en stor varm grupp, en familj

på morgonen, 3 timmar innan premiären, la jag ifrån mig min mobil på pendeltågssätet av ren tankspriddhet

så kan det gå, jag har forfarande inte fått tillbaka den

men det gör inget

det är skönt att vara utan! en frihet: ingen kan få tag på mig utan att jag själv vill det

och alla jag vill träffa just nu finns nära till hands, varje dag

min kära klass. imorgon är det mösspåtagning, nästa vecka är det lov och jag ska åka till Rom, sedan är det bara 4 veckor kvar till studenten

så det gäller att njuta, ta tillvara på tiden

snacka skit i bibblan, käka på kleins, chilla i solen vid tegelväggen

umgås

och justja,

tacktacktack alla ni som kom och tittade på vår slutproduktion!

tack för alla fina kommentarer, alla tankar och all god kritik!

tack för att ni tog er tid i 3 timmar, att sitta still i obekväma stolar och ta in det vi ville säga!

tack!