nu ikväll har jag varit hemma hos kristina, världens bästa, finaste och mest omtänksamma teaterlärare som finns

hon sammankallade alla frivilliga från klassen, 11 personer

det var mysig stämning; lite gråmulet väder utomhus, ångande te och goda vänner inomhus

kristina vill starta ett projekt, och det vill alla 11 personer också, så från och med tisdag nästa vecka drar vi igång

vi ska spela teater

gå djupare in i scenisk gestaltning, hitta guldkorn av liv, gräva i känslor och minnen, tänka utanför cirkeln och sträva mot scenisk sanning

efter en rafflande inledning slängde hon upp en trave manus (måsen av anton tjechov) med en duns på bordet

både lovisa och emilie fick en chock,

för att det var så seriöst på en gång

jag fick ingen chock

det var som att jag väntat mig det, som att jag väntat mig att det skulle bli en tung, djup, svår, hård utmaning direkt

jag är laddad.