Jag har insett två saker idag.

1. Jag saknar dig Lovisa!

Lovisa slår en signal på kvällskvisten när hon är på väg hem från jobbet och jag inser att jag saknar att utvärdera dagen med henne, jag saknar att få klaga, stirra in i väggen eller fråga om råd om kvällarna. Det var skönt att prata!

2. Jag har blivit en riktig student.

Jag har också insett att jag blivit en riktig student. Det innebär att vara fattig, och det inser man när man har en typ femhunka att leva på från och med nu tills 25:e september. Så vad kan man göra? Jag går runt i skolan och utbrister ett "SLUUUT PÅ KONTOT!" med jämna mellanrum, och alla mina extrajobbs-innehavande klasskamrater ger mig ett snett leende och skakar på huvudet åt den nyinflyttade arbetslösa miserabla stockholmsbruden.

Det innebär också att när Lovisa ringer låter det såhär:

Lovisa: hej, jag vill bara prata! vad gör du?

Amanda: eh... jag är hemma.. och... (det är ingen idé att ljuga för Lovisa, hon känner mig för bra och skulle bara se igenom mina genomskinliga lögner) ... äter nudlar.

Håhåjaja. Jag är verkligen student.

Idag fick jag mejl från friskis, "Funkis-nytt", som är ett veckobrev med info till alla funktionärer. Det stod om mig, jag blev så glad! Så jag är tvungen att klistra in det här, som en kommentar till förgående inlägg.

Från Funk-nytt:

"Som en skänk från ovan så har vi fått en jympaledare från Upplands-Broföreningen. Amanda Dahllöf heter hon och hon kommer nu att leda de baspass på tisdagar som inte Barbro kan ta. Visst är det helt fantastiskt. Vi hälsar henne varmt välkommen och hon är självklart inbjuden på kickoffen."

Friskis & Svettis i Eskilstuna ligger under Gallerian vid Fristadstorget, erbjuder 90 träningspass i veckan och har 200 funktionärer som driver föreningen. En av dem är jag, och ett av passet ska jag hålla i!

Idag var jag på möte med verksamhetschefen och verksamhetskoordinatorn, efter en

"så dyker du upp här som en skänk från ovan, kom in så får vi prata!"-inbjudan på telefon förra veckan.

Under en halvtimme på FriskisHuset blev jag överöst med friskis-kläder, nyckel till lokalerna och studion, träningskort och information.

"Är du chockad nu?", de skrattade och jag nickade.

Ett Friskis & Svettis med en egen musikstudio, och flera hundra funkisar, det är så långt ifrån lilla Upplands-Bro man kan komma!

Nu ska jag smälta intrycken och börja på mitt nya pass imorgon!

MITT INTERNET HAR KOMMIT MITT INTERNET HAR KOMMIT!

inget mer springandes till biblioteket för att låna dator,

inga mer hopplösa försök att tyda mobilens internet med minimala bokstäver och bilder,

inget mer snyltande på diverse vänners och vänners föräldrars uppkoppling.

jag är fri och självständig!

som expediten på Röda Korsets secondhand-shop sa idag, när jag inte ville ha någon plastpåse utan stoppade ned mina nyinköpta galgar i min tygkasse,

"en ordentlig kvinna reder sig själv!"

dataintroduktion i skolan,

vi lär oss mejla från first class

söka i presstext

och hur man sparar ett word-dokument

suck.

jag vill gå till ateljén och recycla!

JAG ÄR HELT SLUT!!

det är så sjukt energikrävande att vara kreativ!

idag har jag klätt om min stol med en gammaldags duk, och broderat mitt namn på stolsryggen. sedan fick vi lära oss fläta korgar av feltryckta makaronkartonger!

jag ska köpa en kamera snart och fota allt jag gör och lägga upp bilder. snart.

första skoldagen

det tog en timme att prova kläder

ut och in i min än så länge ovana walk-in-closet

till slut blev det ändå min trogna svarta bomullsklänning

som egenligen är lite för kort för att ha utan strumpbyxor

och den blommiga koftan till

jag tryckte in hörlurarna i öronen

skruvade upp musiken och smällde igen dörren

första skoldagen

alla är samlade i elevfiket

jag sitter mittemot en tjej med rött hår och tatueringar

hon verkar snäll, och vi småpratar

min nya rektor går upp på scenen, välkomnar oss och presenterar arbetslagen och lärarna

sedan portioneras vi ut till respektive klassföreståndare, jag och mina elva klasskamrater följer lydigt med Eva som är ansvarig för Recycle Design

vi får fika, ingen vågar riktigt ta för sig av kaffet och den uppskurna vetelängden

vi är tillbaka till första dagen i gymnasiet, kanske till och med första dagen i högstadiet

nervositeten ligger i luften, vi kan inte varandras namn ännu

men Eva är snäll och pratar på, mjukar upp kanterna och är öppen för frågor

efter två timmar i klassrummet (som är en ateljé med arbetsbord, symaskiner och materialförråd) har vi gått igenom det vi behöver veta, säger ses imorgon och går iväg

upprymda, förväntansfulla

för vi 12 är de enda i hela landet som går den här utbildningen,

vi är nästan först

och vi vet att vi är rätt ute

jag längtar till imorgon!

Efter en sjutusan till helg i Örnsköldsvik och många timmars buss- och tågåkande är jag framme i Eskilstuna, den stolta fristaden.

Det är tomt och tyst i min lägenhet, jag är verkligen helt själv, på egen hand nu. Det här är nytt. Det är inte det att jag är rädd för att vara själv, det är bara så att jag aldrig är i den situationen. Det ska bli skönt, tror jag. Ta det lugnt och umgås med mig själv. Utvecklas och stärkas.

Imorgon börjar skolan! Godnatt.