Fånga dagen,har aldrig varit min starka sida.Alltid på gränsen till utmattningmen mitt motto är attaldrig vara sysslolös.Jag gillar att ta ansvarjag gillar att vara den som hittar på saker,alltid nya brinnande idéer att smitta av på andraoch sätta dem i lågor... men även min gnista kan slocknajust nu vill jag bara bort... ÅRE på söndag!

stress stress stressjag blir tokig av stressmen det är nånting som ligger i luftenstress stress stressjag blir galen av stress men det är nånting som ligger i tiden

Fick för mig att baka bullar idag, så jag tog en frisk promenad till Willys för att köpa mjöl och smör och jäst. Skruvade upp volymen på mp3n, power pop på högsta volym. Jag mötte en gubbe med rulator. En riktig gubbe ni vet, med löständer, rutig gubbkeps och kutig rygg. Han stannade upp och log och sa nånting åt mig.Jag ryckte ur sladdarna ur öronen."VA?""Jo jag sa, det våras för våren. Det är varmare i luften, snart är det vår! Det är väl härligt, visst?" sa gubben, lyfte på kepsen, och lunkade vidare.Gubben har rätt, vad söt han var. Stannade upp för att säga mig några av sanningens vackra ord. Det våras för våren.

Sminkös på Vårrevyn idag. Vårrevyn som jag växt upp med, teaterföreningen där jag odlat min scennärvaro; skrattat tills magknip på scen, gråtit så att tårarna skvalat på scen, halkat i vatten på scen, trollbundit på scen. Hela min grundläggande teaterhistoria kan sammanfattas med Bro Teaterförening och Vårrevyn. Men i höstas tackade jag nej, sa stopp, satte upp hela handen, nej tyvärr - jag hinner inte. ... Men det är svårt att låta bli helt. Jag stryker fortfarande runt knutarna. Som på premiären idag, då jag var sminkös! Visst var det kul att få vara med på ett hörn genom att dutta rouge på redan rosiga förväntansfulla kinder - men jag var inte med.Jag såg föreställningen från publikplats, jag trängdes inte bakom kulisserna med de andra i ensamblen, jag stod inte på scen. När publiken strömmade ut ur aulan, lite busigt fnissiga och tackade skådespelarna var inte jag en av de. Utanförskap. Som jag faktiskt valt själv, så barnsligt. Jag var inte med... Om jag ska recensera så tycker jag att 1:a akten var sådär, men akt 2 hade stil. Vissa sketcher garvade jag ihjäl mig åt. Sentimental slutkläm: Jag kommer alltid älska er, Bro Teaterförening.

Jag har haft ont i halsen hela dagen idag. Tror jag håller på att bli sjuk. Fuck. Så jag hänger hemma ikväll. Rätt soft faktiskt, bara tar det lugnt. Käkade middag med mamma. Sen gick vi till simhallen, simmade 1 km var till tonerna från lugna favoriter. Nu har jag en skål chokladglass brevid mig, alltså jag skulle aaldrig stoppa i mig någonting så onyttigt och kaloririkt bara för nöjes skull, nej nej, det är för halsen. Glass är bra mot onda halsar. Det vet ju alla.

EN VANLIG SKOLDAGJag hälsade på i lärarrummet idag.Spanade in Matte-Martins dataskärm. Det satt en ram av passfoton föreställande Svenska-Stefan på den.Jag: Oh, jag diggar din dataskärm Martin!Svenska-Stefan:... he-he-heMatte-Martin:(harklar sig) Nästa vecka är Stefan ledig hela veckan, då tänkte jag att vi ska passa på att piffa till HANS dataskärm! Jag tänkte gå ut i klassen och samla in elevförslag; vad säger du om det Amanda?Svenska-Stefan: (ger mig mördarblicken) Amaaandaa - TÄNK PÅ DITT BETYG!

det är så lätt att säga att det är överskattat,det är så lätt att förkasta alla hjärtans dagoch bara tycka synd om sig självoch visst - jag är också emot detkommersiella kapitalistiska iblandmen ändå- hur ofta visar man sina nära & kära att manverkligen gillar dem?jag tog tillfället i akt<3

uff . det bubblar under ytanmin mobil har ringt hela kvällenoch msn går varmtrykten och skvaller och jävla gnäll florerardjungeltelegrafen slår på stora trummantjejer tjejer tjejervarför klanka ned på varandra?ni vet väl att riktiga vänner håller ihop i vått & torrt... men vad händer i vakuum?