Terminsstart på Friskis & Svettis. Efter en hel choklad-fylld jul var det dags igen, att röra på fläsket. Jag måste erkänna att jag bävat för det ögonblicket faktiskt; att börja träna. Jag borde aldrig ha slutat träna bara för att höstterminen tog slut, jag borde hållit igång under jullovet, sprungit en halvmil varje morgon, följt av ett femtital situps, armhävningar & rygglyft på vardagsrumsgolvet. Visst borde jag?Inget går upp mot ett hårt träningspass,INGETendorfinerna sprutar ut i blodet& svetten tränger ut genom porerna& mitt hjärta dunkar i takt med musiken& jag är bara SÅ levandeLYCKA

Mamma sa en gång:"Amanda,du har aldrig varit bra på att prata om dina känslor. Du uttrycker dem på andra sätt istället."O Mor, du är sannerligen en klok kvinna.Det var ett tag sen jag skrev. Jag känner mig rostig, lite ur gängorna. Jag försöker att formulera meningar på papper men orden stretar imot, som hormonstinna kalvar, jag får ingen ordning på dem. Orden.Det är nog därför som min blogg går så trögt. Jag är inte på skriv-humör, helt enkelt.Men att skriva har varit en av de största befrielserna i mitt liv. Ett sätt att få perspektiv på saker. Tro mig, alla tankar blir så mycket mer lätthanterliga om man får ner dem på papper.Ett annat sätt att uttrycka känslor på är att rita. Måla. Ni färger, ni beskriver så mycket.Eller att virka. Det är min nyckel till frihet just nu, mitt sätt att uttrycka känslor.Varje skapelse jag gör är en lidelse, tro mig. Varje text, varje bild, varje mössa/vante/halsduk . Jag hatar varje sekund under produktionstiden.Det är en lidelse.Min största önskan är att det ska ta slut, att jag ska bli fri. Bli fri från vad?Från inspirationen. Från idén jag har i huvudet. För jag kan inte låta mina idéer slippa iväg. Jag måste genomföra dem. Genomgå lidelsen.Och när sista ordet är skrivet, sista linjen dragen, sista maskan virkad- då känner jag FRiHET.En avslappning som sprider sig genom kroppen, som en ljum lätt vindpust.Jag beundrar mitt verk, som för det mesta är precis som min tanke-version, och känner en viss tomhet. Nu är det klart. Fast det är inte sant. Jag blir aldrig klar.Det finns alltid nya idéer.Nya sätt att uttrycka känslor på.Allt för att slippa prata.

ÅÅH.Teaterbranchen är svår.& tuff.& hård.& jag fryser så att jag mår illa när vi repar inför "Flickan med svavelstickorna".Gatuteater i januari.I Sverige, bör tilläggas.Jag kutar runt i Gamla Stan i en tunntunntunn särk & en basker på huvudet. Det är kallt.Teaterbranchen är svår.... det är vad jag alltid fått höra.Det kanske är därför jag hänger kvar.För det faktum att någonting är svårt har väl aldrig hindrat mig från att lyckas?

Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert.När jag höjs upp över grantopparna, blickar ut över kilometerlånga perfekta rader av gröna barrtröd och skymtar eftermiddagssolen i horisonten.Frosten ligger som en tunn kristallglimmande hinna över marken, kylan nyper mig i ki ndernaoch jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert.

Jag jobbar på ett granplantage.Skogsarbetare på hugget, jajamänsan.Jo, jag är ganska macho. Jag står i en 1 kvadratmeter stor korg med en lyftanordning, fäst framtill på en traktor. I den hissas jag upp och ner, åt höger och vänster, beroende på åt vilket håll jag pekar.Jag pekar åt det håll där det finns kottar.Jepp, jag plockar kottar. Grankottar.Det är ett überviktigt arbete. Ur kottarna utvinns frön, som sås i jord, nya granar växer upp, skänker syre genom barrens fotosyntes till jordens befolkning och garanterar människans kvarlevnad.Jag jobbar på ett granplantageoch jag bär ansvaret för hela mänsklighetens framtid i mina arbetshansk-beklädda händer.

Att växa upp är att jobba.Att inse att meningen med livet är en balansgång mellan att tjäna & spendera.Pengar.Hela livet ska man kämpa för att upprätthålla balansgången. Så att det inte vippar över åt något håll. Om den vippar åt tjäna så blir man snål. Då får man inga vänner och dör ensam.Om den vippar åt andra hållet, spendera, är man körd, ett objekt för TV 4:s Lyxfällan, om man har tur.Har man otur är man bara körd. Och så får man inga vänner,och dör ensam.

hell - if Jesus had the power than so do I to rise up from the dead and take up to the skyScissor Sisters 17/4 '07.

Så, 2007.1 helt nytt år, 12 spännande månader, 1000 kittlande möjligheter.Så, 2007.Ett helt nytt år, som gjort för att starta om. Börja om på nytt.Det är väl sånt som nya år är till för?Att man ska rycka upp sig, ta tag i sina dåliga vanor och förbättra sig. "Sluta röka, motionera och äta rätt."Byta lakan med jämna mellanrum, ta dagen som den kommer, leva livet.Använda tandtråd morgon & kväll, erbjuda uråldriga tanter ens sittplats på bussen, källsortera.Njuta av solnedgången, plantera tulpanlökar i tid, sova ut.Ta trapporna istället för hissen, skänka pengar till Rädda Barnen, äta minst 5 frukter om dagen.Lära sig dansa flamenco, tänka på kolesterolet, träffa nya människor.Spara alla småpengar, sluta impulsshoppa, olja in utemöblerna.Och icke att förglömma;ha kul & ta dagen som den kommer.Ha ett bra år!