VARNING! Det här blogginlägget är smått kaotiskt. Min hjärna är smått kaotisk. Därför börjar det med lite lösa tankar och övergår sedan i någon sorts slutsats...

Planeringscoach till projekt Pussla ihop livet sökes!

Du skall vara punktlig på ett föredömligt sätt och på pedagogiskt vis sprida dina kunskaper och se till att dessa efterlevs. Obotlig tidsoptimist finnes. Rekrytering omgående!

KARRIÄRENS TVÅ GYLLENE REGLER

- ha ett fast handslag och

- passa alltid tiden!

Nu har jag fått nog. För jag vet att alla andra har fått nog. Nu räcker det, jag sätter ned stora foten i marken så att snöslasket skvätter runt omkring, jag ryter med eftertryck: "STOPP! Jag vill inte vara med om det här längre! JAG ÄR MITT EGET LIVS PILOT!"

Jag är en jättebra människa på många sätt, MEN; jag är kroniskt försenad. Min klocka går fem minuter före alla andras klockor, ändå lever jag i dåtid. Alltid sen till aktiviter, både till friskispass och jobbpass och hänga-med-kompisar-pass, alltid nära att missa pendeltåget, alltid med andan i halsen och halsduken släpandes i marken, alltid med matlådan glömd i en kasse på hallgolvet hemma.

Någon gång måste man bestämma sig. NU har jag bestämt mig. Jag ska fokusera på att passa tider. Det ska bli mitt yttersta mål, för jag är vuxen nu och jag är så jävla nonchalant mot alla i min närhet när jag alltid är försenad och låter alla vänta. Ingen kommer att lita på mig längre. Min trovärdighet kommer att dö ut och min karriär kommer ånga bort som vatten i öknen.

Därför börjar jag imorgon. Imorgon ska jag komma i tid till allt jag tar mig för. Jag ska till och med vara 5 minuter tidig. Ingen ska behöva vänta på mig.

... med det här vill jag rikta en stor ursäkt till alla som har haft att göra med mig de senaste 18 åren, till alla som stått och väntat på mig och som nästat missat tåg/lektioner/teaterföreställningar/middagsbjudningar/utlandsresor mm mm pga mig och min tidsoptimism.

Jag hoppas ni kan förlåta mig och se ljust på framtiden,

en bättre framtid då jag kommer i tid!