Precis hemkommen från en teaterlektion på Fryshuset. Repetition med tisdagsgruppen, jag har pirrande må-bra-känsla i hela kroppen, ett rofyllt lugn, ett drömskt leende på läpparna.

Jag har missat två tisdagar i rad, det är många timmars rep.

Först blev vi instruerade om att göra Skådespelarens Toalett. (Det är en övning där man sitter tyst för sig själv, blundar och går igenom sin scen och tänker alla tankar och känner alla känslor som sin karaktär.) Jag fick nästan panik. Jag hade knappt läst igenom manuset, hur skulle jag veta vilka känslor jag skulle framkalla? Jag kunde inte ens mina repliker!

Men jag tog ett djupt andetag och sjönk in i den mjuka koncentration som vilade i rummet och tog fasta på det lilla jag visste om min karaktär; att hon är djupt förälskad i sitt livs första kärlek, samtidigt som hon är gift och har barn med en annan man, en hon inte älskar. Jag hämtade erfarenhet från mitt eget liv, öppnade dörrarna inuti och bara kände.

Sedan repade jag med Alex. Vi låg ned på golvet på varsin madrass och körde igenom replikerna om och om igen, tills jag lärde mig dem. Alex är så duktig, han kunde redan sina repliker utantill. Och han hade reflekterat över dem, han hade tankar till vartenda ord. Grovjobbet hade han redan gjort, och jag hittade rätt med en gång.

Det är så häftigt.

Vi fick feedback av Kristina. Hon är en fantastisk människa, med några ord kan hon förtrolla allt, och alla. Hon förtrollade mig och jag gjorde bra ifrån mig. Alex gjorde bra ifrån sig. Vi gjorde bra ifrån oss, tillsammans. Allt sjönk in naturligt, vi hittade rörelsemönster och tonfall och tankar och känslor. Det var vackert, och äkta.

En riktigt bra tisdagkväll.