På fredag har jag uppkörning, det är i övermorgon, inte imorgon utan dagen efter det. Tänk att imorgon bitti när jag vaknar kan jag sätta mig upp och säga "imorgon har jag uppkörning". Tänk att i övermorgon, på fredag, kommer jag slå upp ögonen och vara några ynka timmar ifrån körprovet.

Och tänk att om exakt två dygn kommer allt att vara över; då kommer jag ha ett svar. Ett JA! eller ett Nej.

Det handlar dock inte bara om jag får körkort eller inte, nejnej, det är bara en liten obetydlig detalj. Det här handlar egentligen om Lovisa, om hennes framtid. Läs detta, så förstår ni, gott folk: http://looviisaa.blogspot.com/2008/10/konversation.html

Jag hoppas att ni förstår vilken press jag har på mig. Det är bara jag som kan avgöra hur det ska gå, det upprepar min körlärare ideligen.

Lovisa,

ha din mobiltelefon lättillgänglig på fredag kl 10.45

Emma har någon på kroken, hon smsar och ringer och fnissar i telefon på kvällarna. Löjligt, fnyser Amanda. Bara för att du inte har något kärleksliv, svarar Emma.

Det är sant. Amanda har inget kärleksliv. Inte just nu i alla fall.

Hon lyssnar på herr Hellström under dagens löprunda:

Egentligen är jag inte kär i dig /Och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån /Sånt där är slöseri med tid...
Han är så klok, Håkan. Amanda har inte plats för en pojkvän eller en dejt eller ens en flirt. Hon vill inte tillhöra någon annan än sig själv, hon vill avsluta sina egna meningar och uppfylla sina drömmar, på egen hand.

Hon vill inte få nån på kroken, hon känner inte ens för att fiska. Amanda sitter hellre stilla och njuter av utsikten över havet. Doppar tårna, eller hoppar i och simmar och har kul!