det är fredag eftermiddag på ica i bro;

broborna har slutat tidigt på jobbet, åker iväg till dagis för att plocka upp sina hungriga och griniga ungar, släpa med sig dem in på ica för att handla taco-ingredienser och ostbågar och läsk till ungarna för här ska fredagsmysas i ikea-soffan framför idol ikväll

jag har fullt sjå att blippa chips och röda paprikor och salsasåser när jag ser en man närma sig i ögonvrån, han har en post-avi i handen, jag märker den direkt men låtsas inte om den för jag vill hinna avsluta det kvitto jag håller på med först innan jag går till posten och betjänar honom, så jag vrider huvudet snabbt och nickar artigt, en hälsning som betyder att jag har sett honom

han ser inte glad ut

jag känner igen honom, han bor granne med min pappa ute på landet, men han verkar inte alls känna igen mig

jag fortsätter blippa, tänker att han får vänta på sin tur, men jag känner hans otålighet som tusen nålstick i ryggen

"Kommer det någon till Posten eller?!" frågar han argsint

han är inte direkt känd för att vara någon charmknutte, det vet jag om, men ilskan i hans röst får mig ändå att hoppa till av rädsla och chock

"Ett ögonblick, jag ska strax hjälpa dig" svarar jag så milt jag kan och lämnar ut kvitto till taco-kunden

jag reser mig och går till posten-kassan, han står och stånkar stor som en tjur, gnisslar tänder, helt knallröd i ansiktet för att han fått vänta i hela 20 sekunder på att få hämta sitt paket

jag tar hans avi, frågar artigt om legitimation och hämtar hans paket, snabb som en vessla, men det tycker inte han, pappas granne

"Det var väl faan på tiden, tänk att det ska ta sån jävla tid att få hämta ett jävla paket!" ryter han

då tittar jag upp, håller kvar hans blick och ler

"Varsågod! Jag önskar dig en trevlig helg och du; hälsa pappa från mig, om du ser honom!"

han rycker till, blinkar med bägge ögonen, sedan stirrar han på mig, oförstående, jag ser hur hans hjärna förbrilt rotar igenom varenda vrå efter en ledtråd till vem tusan jag är, vems dotter jag är, vem han ska hälsa till och har han någonsin ens sett mig förut?!

"Hälsa Leffe alltså" säger jag och hjälper honom på traven, jag ser att han förstår att jag är Leffes äldsta dotter alltså, hon som inte bor med honom utan bara med mamman, jag ser en rodnad stiga i hans redan rödblommiga ansikte, han slår ned blicken och jag vet att han skäms för att han varit så oförskämd mot mig

"Det.. det ska jag göra" mumlar han, tar fumligt sitt paket, vänder sig och lommar därifrån

trots fredagshetsen, trots stress och väntande kunder, stannar jag upp en sekund och står alldeles still

jag ser honom, pappas granne, försvinna ut genom dörrarna,

lite mindre arg, lite mindre skräckinjagande än förut,

istället lite mer trevlig i fortsättningen

(förhoppningsvis)

HALLÅ VAD HÄNDER HÄR?

Bro da hood infekteras med poliser, var man än går! 5 polisbilar i centrum igår, tre på torget och två bakom simhallen. Imorse en bil i tunneln mellan råby och centrum. De kommer in på ica i uniformer och köper kexchoklad (3 för 15kr) och inger respekt hos alla i kön och jag sträcker på mig och utalar "så får du 5 kr tillbaka vill du ha kvitto?" extra tydligt för att inte röja ett spår -

av vadå?

Jag har ingenting att dölja, eller? Ändå blir jag stel, så fort jag ser en polis, och scannar av mig själv på en millisekund för att försäkra mig om att ingenting på mig ser misstänkt ut. Som om de skulle stoppa mig för att jag hade ett pepparkorn mellan tänderna, liksom. Jag undrar vad det kommer ifrån, denna respekt för uniformerade personer. Kanske att man alltid har någonting på sitt samvete, något litet tuggummi som någon gång slunkit ned i fickan? Någon gång skrivit ett litet fuck you på ryggstödet till bussätet framför? Någon gång kört en liten sträcka på en moppe utan hjälm?

Eller är det här något som går tillbaka långt, långt bak i tiden? Kanske bar Gud polisuniform i Paradiset i tidernas begynnelse och odlade en rädsla/underkastelse hos Adam & Eva som ännu sitter kvar hos människan? Vad vet jag, det där var ju evigheter sedan, om det ens har hänt..

Nej, slut på filosofistunden. Jag längtar efter Lokalbladet, efter artiklar som förklarar detta plötsliga polispådrag, för jag vill veta vad som egentligen står på här i byn!

(Detta är en rättelse av föregående inlägg pga begäran av mamma)

Med att jag "inte har gjort något på hela veckan; bangat på allting" menas

- arbetat heltid på ICA måndag - fredag

- kört bil 1 timme varje dag

- skött hushållet nogrannt, utan tjat från övrig familj (både diskat och tvättat och hjälpt syskon med läxor)

- haft 3,5 timmes teaterlektion i tisdags kväll

- gått ett antal promenader

- dubbellektion på Gabriels körskola (idag)