Lovisa får, efter att jag bönat och bett och hon insett att det är för hennes eget bästa, behålla sitt hår fram till nästa uppkörning. Om jag kuggar igen den 17 oktober så blir det Big Shaving Session, då ryker det. Håret alltså.

ICKE GODKÄND.

Den röda lilla förkryssade rutan längst ned på pappret lyser mot mig, föraktfullt. Vägverket-farbrorn är snäll och trevlig och neutral och berättar sakligt för mig hur jag ska gå tillväga för att boka ett nytt körprov och vad jag ska tänka på till kommande uppkörning, men jag har svårt att ta till mig vad han säger.

 Det förundrar mig att det var så lätt för honom, så lätt att kryssa i den där lilla röda rutan. Så lätt att med en bläckpenna och en hastig handrörelse åstadkomma det lilla kryss som jag fasat för sedan månader tillbaka. Fasat, för det har varit det absolut värsta tänkbara. Att kugga på uppkörningen.

Nu är uppkörningen förbi, och jag kuggade för att jag var nervös, inte planerade körningen i god tid, råkade stanna mitt i en rondell (!), backade nästan på en bil på en parkering (samma bil, 3 gånger i rad...) så..

jag förstår faktiskt att Vägverket inte vill släppa mig fri i trafiken, ännu.

 Det värsta tänkbara har skett, men faktum är

- jag överlever! Det här är första gången i hela mitt liv som jag misslyckas, jag har aldrig fått ett enda IG förut. Detta är mitt första IG,

IG i bilkörning. Min kloka mor sa att det är bra att jag får kämpa med något, inte alltid ha så lätt för mig. Kanske att hon har rätt.

 Och kanske, detta är min egen hemsnickrade teori, är det bra för min omgivning att det går lite dåligt för mig. En chans att trösta, en chans att visa omtanke. För det är vad jag har fått, tröst och omtanke från alla möjliga håll och det värmer mitt frusna körkortstörstande hjärta som microvågsstrålning värmer en djupfryst Billy.

När jag kom tillbaka till körskolan fanns gulliga Gunilla och sköna receptionist-Ellen där, stöttade och tröstade och bokade nytt körprov och fler lektioner åt mig på ett kick.

Så, om tre veckor är det dags igen. Nu ska jag glädjas åt Emma som körde galant och numera kan titulera sig som körkortsinnehavare! Delad glädje är dubbel glädje, och vad ska jag med körkort till när jag har Emma,

hon får bli min privatchaufför!